Aftonbladet – 15 maj 1844, sida 3

——— rr alltid försvunnit. Constance hyste mera upphöj da tänkesätt, och hennes bjerta kände. sig till fredsställdt geoom medvetandet, att arbeta för sir far; endast hemligheten ålade henne ett plågsam tvång, och motsatsen i deras egentliga belägenhet! medl den skugga af storhet, hennes far så ängslig! bemödade sig att qvarhålla, gjorde benne ganska olycklig: Gerna hade hon bortkastat det tom: ma skimret för att med en öppen bekännelse om nödvändigheten deraf sluta sig till den arbetande; aktningsvärda. medelklassen, i stället att hon nu måste dölja, hvad som hedrade henne, och bennes ljusa förstånd insåg, att fadrens hofenliga drägt, bans många ordensband, hans stolta gång och den gamla kammartjenaren, som gravitetiskt följde bonom i spåren, ofta blottställde honom: för -skoningslöst åtlöje. Hos Arnolds var nöden verkligare och vida större, fastän mildrad af känslornas öfverensstämmelse och bördåns gemensamma delning. De saknade ofta dagens oundvikliga behof, emedan Meinbards borgenär blef enträgen, processen hade börjat och lilla Herrmans nyss öfverståndna sjukdom förorsåkat större utgifter, än de ringa inkomsterna förmådde bära. -Meinhards uppsyn var alltid: lika bekymmerfull.; Therese såg stundom sin eljest så lugna syster med förgråtna ögon. Båda ledo mest, när modern måste neka sig hvarje liten vederqvickelse, som de fordom så gerna förskaffade henne, ehuru den slada grumman sjelf alltid var sig lik, -tacksamt åtnöjde sig äfven med den enklaste föda, verksamt biträdde så mycket hon förmådde, aldrig syntes rådlös och styrkte de öfriga genom sin insdaktichei. Therese uppehölls af sitt muntra lynae liksom simrmares af en lätt, svälvande