Aftonbladet – 15 maj 1844, sida 2

fogeln. hastigt ropade: pensez toujours å-Louislp Therese tyckte sig i den besynnerliga, ihåliga stämman höra liksom ett aningsrop och hade ingen ro att stanna qvar. Oväntadt snart inträdde hon åter hos Constance. Den sjuke sof ännu, Constance satt bredvid honom. Heter han Louis? voro Thereses första ord, dem Constance i början besvarade endast .:med en förundrad blick. Visserligen,, svarade hon sedan: Louis Tournoi; han sade mig sitt namn då vi skiljdes vid stranden af Gironde. Men huru vet ni det? Jag tror nästan att en osynlig fÅ sagt mig det, hviskade Therese. förlägen. Det är en barnslighet och min ångest säkert ogrundad. Hans djupa sömn är säkert vederqvickande, och början till en bättre tidl Innan Constance afreste var detta hopp uppfyldt. Hon öfverlemnade omsorgen för Tournoi åt . Arnolds, belönade dem med en frikostighet, som fullkomligt höll dem skadeslösarför hans långsamma tillfrisknande, och återvände till hemmet med ett hjerta uppfyldt af den renaste glädje. Äfven Therese drog -sig tillbaka, ju mera främlingen återvann sin helsa, och. såg honom blott sällan, i de öfrigas närvaro, men hennes hjerta var ofta hos honom. Det. var för henne en egen Jjuf känsla, när han inför så många vittnen Jikväl endast talade till henne, när ingen annan förstod de kära orden. Aldrig förr. hade hon kännt sig så förtrolig med detta språk; sjelfva hennes tankar antogo dess form, och genom sin moder tyckte hon sig med innerligt välbehag vara beslävtad med ynglingens fådernesland. Då nu Meinhard en afton i skymningen höll utanför huset, intogs hennes själ af ett otydligt, smärtsamt