Aftonbladet – 15 maj 1844, sida 2

nes själ. Före dagbräckningen satt hon redan i vagnen, stadens små byggnader försvunno allt längre bort, långsamt skred äkdonet upp öre höjden och Therese såg sig ännu eh gång tillbaka. Härn, sade hon, shar jag upplefvat sköna dagar, som jag aldrig skall förgätals SS Det fägnar mig, om du. baft. roligt, svarade: Meinhard dystert. ,Det är. också hela vinsten af vår resa. Arfvet, min goda syster, har. smält bort för våra blickar, och vi äro fattigare än förut., Hon betraktade honom med förvåning; ett djupt bekymmer hvilade öfver hans ansigte. Den skuldsatta egendomen tillhörde mera borgenärerna än min frändep, fortfor han. Han, som syntes så rik, skulle hafva blifvit tvungen att gå från hus och hem, om hans lifstid blilvit långva-; rigare. Hvad som ännu återstår, ämnar en husbållerska bestrida mig och bon har lagliga medel, som kunna inveckla mig i en lång process. Jag återvänder hem med tomma händer, nedtryckt af en skuld och bedragen i mina förhoppningar.n Stackars Meinhard! sade Therese kärleksfullt, stackars mammal Och det sköna arfvet! Men bara du har ditt lugna sinze qvars, tillade hon: efter en lång paus, så må det vara huru som helst; den förlusten vore ännu större! Gud öfverger oss ej, och du skall få se, alt mamma och Louise icke nedslå dig med någon klagan. Saken har varit ett ljuft hopp, som skänkt oss många slada stunder, Jag påminner mig en strof, som nu passar oss förträffbat: Hirma de lyckliga barn, som, fast deras leksak blef krossad, Fortsätta leken änvu glädtiga mad Aes: fragment.