Aftonbladet – 14 maj 1844, sida 3

stjde honom under böner och tårar. Huru ofta bar jag ej önskat, att än en gång få se honom här i lifvet: nu förefaller det mig, liksom min önskan blifvit uppfylld.n Den täflan, som uppstod bland slägtingarne öfver företrädet, att få behålla Therese, afsjordes slutligen till deras förmån i hvilkas hus hon först inträdt, och att tala om en snar afresa var fruktlöst. Meinbard lofvade således, att ensam ibegifva sig vidare, medan Therese stadnade qvar och Constance uppehöll sig på fabriken. Då den sena vintermorgoaen grydde, stod Meinhards resvago utanför porten; Therese öppnade fönstret och såg heta den lilla staden i oroiig rörelse. Linga skaror gingo utom tullen, från höjden nedströmmade vandrare af alla åldrar, och Constance, insvept I sin kappa, stod redan hos Meinhard bredvid vagnen. Förundrad skyndade Therese utföre trappan och fann grefvinnan i häftig sinnesrörelse. bEn fransysk fångtransport kommer genom sta: den, sade hon, stödjande siz emot Therese, )De första landsmän jag återser; ack, mitt bjerta klappar dem till mötes! Se, huru menniskorna basta att skåda deras elände och förödmjukelse. Ack Therese, mitt olyckliga fosterland! Therese försökte lugna henne genom ömma smekningar med det oemotståndliga bebag, som var henne eget. Låt mig få vara vid er sida, ortfor Constance; pni skall förstå mina känslor. Jag behandlas visst deruppe med mycken godhet, och man ville skona mig från denna sorgliga anDick; men jag måste se de stackars fångarnel Meinhard tog afsked och vagnen färdades samna väg som folkmängden. Vädret var icke mera vackert, tunga skyar tågade fram öfver bergen, siga snöflockar flögo rundt omkring och jordens sländande täcke antog en mörkare färg. Omkring dockan 40 ankom den första fångtransporten ekorterad af soldater. De flesta voro dåligt kläd