rättelsen tänkt på er, har jag här tvenne biljetter till första representationen al Trollflöjten, som j skolen bivista i morgon. O du allraförträffligaste svåger,, utbrast Therese, som har inträngt i mitt hjertas hemligaste önskningar. Vet du, hvad som kunde göra mig riktigt lycklig? Jo, om jag fick följa med på resan. Hvad tycker du, mamma lilla? Min svåger är icke van att vara skiljd ifrån oss, och Lovise kan ej lemra sin Herman. . Straxt är du framme med dina planer,, svarade modren. Den här gången har du kanske rätt, ty bredvid Meinhards nya egendom ligger den lilla fabriksstaden, der din goda faders slägtingar ännu lefva. Det var alitid bland hans käraste önskningar, att en dag få återse dem, och för ett barn gifves väl ingen heligare anblick, än det ställe, der far eller mor föddes och uppväxte., De lyckliga satte sig kring den sprakande brasan och fördjupade sig i anordningar för framtiden. Vid hvarje nytt förbättringsprojekt sprang Therese upp, omfamnade än den ena, än den andra, och utbrast i höga jubelrop. Hittills hade några umbärliga rum blifvit uthyrda, men Meinbard beslöt, att sjelf återtaga dem, och som de just nu stodv lediga, bad han Louise afvisa hvarje ny hyresgäst, som möjligen kunde anmäla sig. Therese skulle få ett litet vackert kabinett för ezen räkning, i stället att hennes öfningar på hbarpan, hennes små studier hittills ofta blifvit afbrutna af barnet, och en sådan lugn tillflykt hörde till bennes ljufvaste önskningar. Längst uppehöllo sig de unga makarna vid allt hvad de ville göra för modrens beqvämlighet och nöje. Det var midnatt då familjen åtskiljdes. Therese kunde knappt afvakta morgonen, för att meddela Constance sin lycka: kabinettet, trollflöjten och resan. Då grefvinnan hörde namnet på den lilla staden, der Arnolds slägtingar bodde, yttrade bon en önskan, att få åtfölja Therese och Meinbard, ty på samma ställe vistades den man, för hvil