Aftonbladet – 14 maj 1844, sida 1

sel vid Murkbron. KORRESPONDENS-A RTIK EL. Köpenhamn d. 6 Moj 41844. Ibiand saker, som tidningarna Lärifrån sannolikt icke omnämnt. jär en, som likväl i hög grad förtjenar att blitva det, nemiigen de företäsningar, som Universitetets tärde bär hålla för publiken, utom de egentliga jakademiska. Jag bivistade i går Söndag, uti Jett af rummen i konstgalleriet å Corsstiansborgs Islott, en sådan föreläsning af professor Höyen, lärare vid konstakademien härstädes, öfver måTlarne af den Italienska skolan. Titian var då det serskilda föremålet för hans föredrag. Dessa föreläsningar, som hållas på fri hand, äro Iganska originella och i hög grad intressanta. TalaIren haae låtit omkring vä garna uppsätta ett antal kopparstick efter Titians tafior. Eter en populär och upplysande inledning om den Italienska skolans karakter och den historiska konsten deraf, genomgick bun Titians biosrafi och fö!jde utvecklingen af hans mästerskap med hänvisning till de serskilda taflorna. Detta synes väl i sig sjelf icke, och är icke heller något serdeles märkvärdigt, men det ovanliga låg i lärarens personlighet. Ifrån början och till slutet var det nemligen ett lif och en inspiration, som stundtals höjde sig till den vackraste lyriska poesi uti bilderna; och framställningens detaljer voro derjemte så åskådliga, att mån tyckte sig hatva Titan och hans atelier framför sig. Alltsammans fortgick Ti en oafbruten följd samt med en sådan rikedom Ipå nya ideer, att åhöraren var fullkomligt fängslad deraf. Det var också intressant att betrakta församlingen, som bestod af 6 eller 7 pro essorer, deribland Orsted och Schouw, flere yngre lärare, militärer, köpmän, tidningsredaktörer, artister och jemväl damer, till ett betydligt antal. WVissa af desse hafva engagerat Prof. Höyen till dessa föreläsningar för hvarje Söndag, och betala honom dercför en viss summa, samt inbjuda sedan resande och andra sina vänner. Ena annan cykel af föreläsningar, som varit ej mindre besökt, är en magister Monrads — en af Danmarks mest begåfvade män bland de yngre och en utmärkt talare — öfver Danmarks historia sedan konung Christian den VIII:s uppstigande på thronen. Dessa föreläsningar hafva varit ofantligt besökta. Mourad är derjemte redaktör at Folkebladet. Denna tidning utgitves af ,Sällskapet för tryckfrihetens rätta bruk), som räknar mellan 4 och 5000 medlemmar. De betala årligen 2 Rbd (4 rdr ras) hvardera och få derför: 4:o ett veckobiad hela året; 2:o åtskilliga böcker, tillsammans till ett efter vanligt bokhandelspris 4 gånger så stört värde. Hela detta sällskap består al konstitutionelt sinnade, hvilkas antal är mycket stort i Danmark. Ofverhufvud varseblir man tydligt den välgörande inflytelse, som Universitetets befintlighet i bufvudstaden utöfvar på umgängslilvef, och man kommer dervid ihåg Horatii bekanta: Didicisse fideliter arles, emollit mores, nec sinit esse feros; hvilket öfversatt på nutidens språk vill säga, att man derigenom lär sig att akta på något annat, än blott äta och drieka. Att professorerne så der ständigt deltaga i det offentliga lifvet är på ena sidan nyttigt för dem sjelfva, ty de förflyttas derigenom litet mera utom studerkammaren, och medför vidare för det allmänna den vinsten, att det åstadkommer en bildningens aristokrati, som utän tvifvei är den rät:a, och tvingar äfven de högre klasserna att ej blifva för mycket efter i kunskaper, för att ej undanskymmas, Häromdagen börde jag til! och med berältas, att fliekorpa i Köpenhamn icke gerna danså med studenter, som ej hafvå goda betyg i sina examina. Om denna sägen ock är till det mesta ett skämt, så är det å andra sidan säkert, att bildningen bär har en ganska bög kurs i allmänna omdömet. I Lördags afslöt Skandinaviska sällskapet sina sammankomster för vintersäsongen. Hvar och en al dessa sammankomster har hufvudsakligen uppt3gits af något föredrag i ämnen som angå Skandinaviens historia eller öfriga litteratur, (egentlig politik är förbjuden). Red. finner i tidningarne en temligen utförlig berättelse om förloppet och ämnet för dagen. Salen var för tillfället elegant dekorerad med en prydlig och rik exposition af törnrosor och camelier i fonden, och sammankomsten bivistädes af omkring 600 åhörare. Teaterns förnämsta sångpersonal afsjöng vid den påföljande måltiden ömsom svenska och danska sånger. Vid de skålar, som här druckos, hade jag tillfälle böra Orla Lehman tala, och ti Istår, att jag nästan aldrig hört en sådan talent i förmågan att rycka med sig och till det hörsta stegra sina åhörares känslo. Professorerne tlausen och Sommer, som jen: väl tillhöra sällskapets kommittå, äro äfven lyckliga talare, och i allmänhet kan man ej undgå att förvånas Öfver den färdigbet i det muntliga föredraget, som . räder här, samfärelsevis emot i Sverige Mackan Iooaa fusk