Aftonbladet – 13 maj 1844, sida 3

fos . a (Insändt.) SKANDINAVISK SÄNG. (Omarbetning efter en författarens äldro sång.) I mulnande öster vi varsnat en syn: Dor kretsar en storm-örn i slingriga ringar Med hunpgrande blick öfver vågen och skyn. Mot friden, som hvilar med nedfällda vingar, Tvehöfdade spejaren spänner sin klo Till rof i de dalar, der kämpar dock bo. Från Nastrand han kommit — och dit står hans färd ! Bakom honom skymtar i dimmornas slöja Ea slafhop med blodiga bojor och svärd, Och mörkrets är fanan, som trälarne höja. Som döde-mäns likfärd går tåget framåt Med tystnad alltjemt i förrädiskt försåt. Den syren vi sett — och den hägrar väl än; Men bort skall den blekna. Vi frukta den föga! Treenig står Skandia, värnad af män, Och mäter hvar blick i den listiges öga: Med blottade klingan på segervan arm Hon skyddar sin friska, ungdomliga barm. Ja, redo vi äro! Vårt heliga hopp Vi grunda på samdrägt i mangranna striden: Gemensamma minnen os3 högt mana opp Att fälla det rofdjur, som lörvnmördar friden. Ty timman är slagen. Och härropet går Som blixten elektriskt kring sjudande vår. Men än icke lågor och tårar och blod Vår stridsväg fördystra. Nej — friden skall bära Sitt ljusa baner för det manliga mod, Som verkar med anden i sanning och ära. Så, utan att drömma i minnenas famn, För folken vi kämpe i framtidens namn! C—eÅn. pr,