Aftonbladet – 13 maj 1844, sida 1

RR AA ooo TREREENERETNSESESNN hvars hufvud och orakel han föreställde; men hvar skulle han nu finna ett öra, som förstod, en tunga, som kunde svara honom? Det stygga nordiska landet beröfvade honom till och med nöjet, att beröma och upphöja sitt sköna Frankrike. Ibågkommande sitt klosterlöfte, visade Constance sig aldrig på något offentligt ställe; en spatserfärd och Thereses sällskap var nog för henne, i synnerbet som hon red verklig ömhet fästade sig vid den unga flickan. Största delen af sin tid egnade hon fadern, läste dessutom i ensligheten andliga skrifter samt sysselsatte sig med handarbeten och tyska språkets studium. Tiden; föreföll henne ofia otillräcklig, medan hennes far plågades af beständig ledsnad. De aftnar han ej besökte spektaklet, tycktes aldrig vilja bli slut, och Constance sökte förgäfves skingra hans dystra, knarriga lynne, som äfven nedsloz hennes mod. Väl kände hon den grundade fruktan, hvarmed han måste betrakta framtiden, men det var ej denha ensam, som tycktes intaga hans själ, och bon misstog sig ej, då hon gissade på hemliga förebråelser öfver Renatas öde, hvilks, genom den herrskande stillheten, återkallade det förflutna ur grafven. Men ehuru mycket hon sjelf kände behofyet af förströelse, undvek dock hans stoltket bårdnackadt hvarje förbindelse med familjer, som voro honom underlägsoa i rang och öfverlägsna i förmögenhet, tills Constance, genom ständigt upprepade böner, slutligen lyckades förmå bonom till ett besök hos fru Arnold, i hvars anspråkslösa krets han hoppades uppträda med imponerande glans. Den bevekelsesrund GConstance använde, kunde ej sakna en gynnande verkan. Hon hade nemligen bändelsevis hört Therese nämna,