SKOR Er SEE SANNE RE ERE EMIGRANTERNE ). AF FREDRIKA LOHMAN. Efter långt betänkande valde grefven en stor tysk stad till vistelseort, och anlände vid stormist väder till det bus, der en känd bankir hyrt några rum för hans räkning. Biträdd af Dammartin och Constance, lemnade han med möda vagnen, ty sedan flera dagar plågades han af podager. Höns fötter voro tätt insvepta och han sjelf böljd i en tjock pels. Suckande höjde han sina blickar upp emot föastren, som tillhörde hans blifvande bostad, Constance följde hans efterdöme och såg en ung flicka, som från öfra våningen med deltazande tycktes betrakta de främmande. Imedlertid hade värden infunnit sig, men hvarken han eller någon af de andra förstod fransyska, och den obetydliga tyska, Constance inhemtat, var otillräcklig att uttrycka det nya hushållets nödvändigaste behof. — En sådan omflyttning är redan i sig sjelf så sorglig, de fremmande omgifningarne se så otrefliga ut, liksom vi aldrig kunde vänja oss dervid, intet ställe återkallar något minne, den minsta småsak i hemmet föreföll 0s3bättre och nyttigare. Höra vi der. emot ljudet at ett främmande språk och sakna det enda medlet, att nalkas menniskorna med ord, så ökas vår nedslsgenbet, och vi tro 0s3 kafva förlorat lifvets lycka tillika med fäderneslandet Så kände Constance i detta ögonblick. Bed marsell Arnold komma och Hjelpa Oss, sade värden till tjenstflickan. Hon talar fransysk: lika bra som modersmålet, och skall gerna gå ner. Dammartin hade imedlertid beredt sin herr några beqvänligheter, och grefven satt redan ie! stor ländstol, när samma unga flicka, som Con stance vid sin ankomst blef varse i fönstret, meo någon förläsenhet inträdde i rummet. Kuapp hade hon hört, hvarom frågan var, förr än hor i den renaste fransyska tillhbjöd Constance sitt och sin femiijs biträde, så vänlig och tillika så blyg sam, med så verkligt deltovande, att den stack främlin. ens bjerta k siz mycket lältadt deraf ) Se A toriladet 22 104, 105 och 106.