Aftonbladet – 10 maj 1844, sida 1

SVAR pe a a a ee ae ene! AN göra 60,000. Från Konstantinopel afskickades trupper, jemte artilleri och ammunition, till de belägrades undsättning. — Preussiske generalen af infanteriet hr v. Piuel och dess son hade i Tisdags enskildt företräde hos H. M. Konungen och voro samma dag inbjudne till middag hos Deras Majestäter Konungen och Drottningen. — Samma dag på e. m. bade Kejserliga ryska ministern baron v. Krädener företräde hos H. M. Envkedrottningen. — Ett val till suppleant för Rikets Ständers justitieombudsman i stället för Hr lagmannen Rhodin förestår, och detta val, för hvilket herrar fullmäktige i banken och riksgäldskontoret böra sammanträda, förmodas ske Onsdagen i den kommande veckan. — Nästkommande Tisdag, den 44 dennes, lärer christendomsförhör komma att anställas med H. EK. H., Hertigen af Östergötbland, Prins Oscar Fredric, som påföljande dag, den 43, kommer att konfirmeras, och Christi Himmelstärdsdag att för första gången begå den heliga vattvarden. (Sv. B.) — Regeringen bar för en tid af treår oktrojerat och fastställt ett reglemente för en här i Stockholm inrättad Sjöassuransförening. (D. A.) — Den sannolikt för de fleste af Aftonbladets läsare, ehuru under ett annat namn, bekante författaren Dr Wetterbergh, som en längre tid vistats i Söderköping, afreste derifrån den 3 dennes. Flygande Posten berättar, att de vänner, han och hans familj så rättvisligen förvärfvat,, några dagar förut arrangerat ett societetsspektakel, hvartill en stor del! af stadens invånare: varit inbjudna,. och att alla de, som i Söderköping utgjort br doktorns umgängeskrets, efter dess slut samlats i den s. k. källsalongen, för att, under afsjungande af för tillfället författade verser, uppläsande af en afskedshelsning, lifliga välönskningar och hurrarop, tömma en välgångsskål för Dr Wetterbergh och hans familj. RE Ae — Herr presidenten v. Hartmansdorffs kandidat, t. ft. advokatfiskalen Södergren, lär redan vara utnämnd till den efter afl. kammarrättsrådet Fahnehjelm lediga kammarrättsrådstjensten. I sammanhang härmed berättas, att den genom denna utnämning förbigångne, adjungerade kammarrättsrådet, protonotarien Edman, skall vara sinnad inlemna sin afskedsansökning. Huruvida detta är grundadt känna vificke, men ryktet derom visar i alla fall hur mycket man låtit den intröffade prejudicen gå sig till hjertat. De omständigheter man anför, göra denna känslighet ganska förklarlig. Protonotarien E. inträdde i kammarrätten redan 4826. Sedan han efter hvarandra förestått kammarrättsråden Ugglas och Fahnebjelms platser och stod i tur att befordras i ledigheten efter den förre, blef han genom br v. Hartmansdorffs åtgärd förbigången afenp yngre kandidat från ett annat verk och som blott några månader varit adjunzerad ledamot i kammarrätten. Detta skedde 4842, och sedan dess bar hr Edman innehaft den plats af serskild adjungerad ledamot, som sedan flera år varit vid kammarrätten inrättad, men ej försedd med:-lön. Fem gånger inalles lärer br Edman sålunda varit föreslagen af kammarrätten till adjungerad ledamot och de två sista gångerna utan någon anmärkning deremot af hr v. Harimansdorff.. Protonorarien Edmans medtäflare, t.f. advokatfiskalen Södergren, inkom deremot först för några månader sedan vid kammarrätten från Svea hofrätt, der hr Södergren 4833 anställdes som tjensteman. Vid den nu ifrågavarande kammarrättsrådsledigheten framförde kammarrättsrådet Levin till presidenten v. Hartmansdorff sin och kollegernas önskan, att protonotarien Edman måtte i denna ledighet föreslås. Hr v. H. svarade, att han derom ville med kammarrättens ledamöter öfverlägga. Herr Edman anmälde sig ock till erhållande af presidentens förord och ingaf sin ansökning till statsrådet Munthe. Hr Levin lärer ännu en gång för hr v. H. förnyat ledamöternas i kammarrätten önskan om hr E:s föreslående och fått samma svar som förut. Man hade således godt hopp, isynnerhet som ingen skall varit kunnig om, att hr Södergren äfven sökte. Imedlertid hade hr v. H. hos Regeringen föreslagit hr Södergren, och att detta skett med mycken drift, kan man sluta deraf, att föredraganden, statsrådet Munthe, anmält ärendet hos Konungen, utan att dessförinnan infordra den ena sökandens, protonotarien Edmans meritförteckning. Man vill till och med hafva uträknat, att hr v. H:s förord för hr S. redan blifvit till Regeringen ingifvet, då hr v. H. sista gången lofvade hr Levin att inhemta kammarrättsrådens tankar om saken, men det är väl sannolikast, att man häri missräknat sig. o— Svenska Minerva yttrade för någon tid sedan, att den Konungsliga hjeltedigten är slut och kommer att aflösas af en borgerlig dram å la