Aftonbladet – 9 maj 1844, sida 3

gryningen skall grefven vara säker hos en af mir fars vänaer, der ni kan finna honom ända til nästa natt. Begagna er af namnet Tournoi, så blir ni insläppt, Han beskref nu stället ganske poga och Dammartin tog afsked af sitt herrskap, i det han derjemte uttalade de innerligaste välsigaelser öfver deras räddare, hvarefter de trennc resande på dolda stigar anträdde sin mörka väg grefven red, ynglingen vandrade bredvid Constance och ledde sin häst vid tygeln. De Cambis för blef stam; det var den olyckligaste stunden a bans Jif, då ban stadnade i skuld hos en af re publikens tjenare, och bans känslor förbittrades äpnu mera derigenom, att hans bröst gömde er tyst förebråelse, hvars stämma, ofta hörd i lyc kans dagar, nu höjde sig än starkare. Nir de bunnit till en allmännare väg, tilltalades de flerc gånger af mötande landtfolk, som gjorde dem åt skilliza frågor, hvarvid Constance skakades a krampaktiga ryckningar. En hel tropp följd längs efter floden under vilda sånger, stängde vä. gen för dem, frågade efter grefven och nämnd: honom med grofva smädelser. Grefvinnan träng de sig närmare intill sin far, ty hon fruktad hvarje ögonblick att böra bormom tala; men ha tez, och deras räddare förebrådde den vilda ho pen, att de uppehöllo honom och hans kamrat exedan de just voro grefven på spåren. Änn återljöd den jublande sången i flyktinzarnes öra då de i detsamma förnummo flere hästar, son skyndade efter dem; Med pilens bastighet afvel officern från vägen och tog en annan obanad upp före till den skogbevuxna böjden, Här bad bar far och dotter stadaa, medan ban rekoguoscerad: trakten. Då Constance blickade omkring, såg hon på af stånd skenet af en fyrbåk åt det håll, dit de fär dades; men ett annat, ett rysligare sken uppblos sade på den naitliga himlens motsatta sida. De är dina moderliga förläders boning, min dotter, sade de Cambis; dessa bjeltar, som stridde fö