Aftonbladet – 9 maj 1844, sida 3

MMMM NN VM MV (MH MV VV VV VV Mean sitt fädernesland och med korset följde den helise Ludvig till Jerusalem. Deras! tjenares :sonsöuer kasta eldbranden i de starka hvalfven, och vi stå här, darrande för deras pumpa våldsamheter, medan vi mottaga lifvets räddsing som en gåfva af vår fiendes hand! O, huru ofta har jag j med bitter smärta beklagat dina bröders död, huru ofta kallat min ätts undergång en förbannelse — nu känner jag att den är en välsignelse.n Se ej vlibaka, min dyre fader, utbrast Constance; vår väg går framåt, dit, der fyrbiken är, den vilsefarande sezlarens ledstjerna. — Hon fattade hans arm och förde honor några steg längre bort, i det hon bjeltemodist kufvade sin egen smärta, och den fruktan deras räddares frånvaro förorsakade henne. Hon talade om målet för deras resa, om boppet, att en dag kunna återvända, om den olycklige konungens återseende, om Ilyckligare tider, på hvilka bon sjelf icke trodde, i samma stund hennes bjerta sammeanpressades vid töfvens minsta susning och hennes lefnads ängsligaste timma långsamt fullbordade sitt lopp. Äudtligen kom deras ledsazare tillbaka med underrättelsen, att allt vore säkert, och utan vidare motgång fortsatte de sin väg Vid dagbräckningen befunno de sig i det gästfria bus, der ban lofvat dem en tillfiykt. Fan sjelf aflägsnade sig genast, för att besörja deras öfverfert till Hoiland. (Forts. följer.) —HE 222 — FARAN AF BEGRAFNINGAR I FÖRTID. En landtbrukare vid namn Perret, bosatt i Marcigny i Frankrike, kände sig en dag, för någon tid sedan, illamående och skickade efter en doktor. Sedan denne gjort ett besök, lovade han återkomma följande dag, men möttes då af underrättelsen, att den sjuke aflidit. Det oaktadt begaf sig läkaren till hans hemvist, der han redan fann ljus upptända, mannen svept, likkistan färdig och presten närvarande. Då läkaren likvälundersökte liket, märkte han dess hjerta stå och lyckades, ehuru med stor möda, att förmå slägten vänta i två dygn, då den skendöde vaknade ur sin åvala, lyckligen undkommen den död, bvarmed slägtens begrafn;ngsifver hotat hoaom,.