Aftonbladet – 9 maj 1844, sida 2

nn rr FREE 0 de allt mera annalkande hvälfningarnas vågor. Imedlertid blef adetm tillintetgjord, alla dess rättigheter upphäfdes, och tvenne hertigar gåfvo signalen dertill. Smärta och raseri kämpade i grefvens stolta bröst; obetänksamt uttalad: ban högt sitt djupa förakt för de män, som uppoffrade sina fäders förtjenster och sina barns rättigheter; med största häftighet utkräfde han dagsverken, tionden och jagtafgifter, och för en kort tid qväfde också verkligen bans beslutsamma bandlingssätt hvarje motstånd. Men medan ban triumferande höjde sitt hufvud, darrade Constance för fandtfolkets sakta knot, för hvarje mörk blick, som. mötte hennes. Hon förnam det upprörd: hafvets aflägsna brusning, hvars vågor hastigt resa sig mot skyn, för att sluka både skepp och manskap. j ; En afton, då hon var ensam i sitt rum, anmäldes en landtman, som enträget begärde, att få t:la vid henne. Han inträdde frimodigt, utan de ödmjuka ceremonier, hvarvid hon hittills vwarit van, och i det han försäkrade sig vara den ende, som icke ville sitt herrskops olycks, gaf har henne det välmenta rådet, att fly med sin far, så fort som möjligt. Fn underrättade henne, att en arresteringsorder redan vore utgifven mot grefven, att han följande morgon skulle: föras till Bordeaux, och att det uppbragta fandtiolket ämnade bezagna detta ögonblick, för att äfven draga sin vinning af den allmänna friheten. Jag varnar er, med fara för mig sjelf,n tillade han; er far har icke varit någon elak husbonde, er mor har räddat mig från döden, när jag ännu var barp. Jag hatar tyranniet, liksom de andre, och vill bjelpa till att afkasta oket, men det skulle fägna mig, om ni undkommer olyckan. Constance qvarstod i början på samma ställe, der hon afbört honom, förstenad liksom döfvad till alla själskrafter; sedan höjde kon ögon och händer mot himlen, anropande. honom om rid. att bära sin fars lidande. Hon gick in i hans