Aftonbladet – 7 maj 1844, sida 1

Nådiga grefvinnan, hviskade gubben, om ja besvarar dessa frågor, så gör Jag hvad jag aldri velat göra, men mottag då den hemlighet, son skulle följa mig i grafven. För det första har ja ått veta, att den beklagansvärda damen icke va lycklig ; jag har ofta hört mannen anklagas här i slot tet, Och fast jag ej bör döma öfver honom, visst är att han svårligen var värdig en grefvinna de Cam bs hand. För det andra: de bade ett barn, ei euda son, som var tolf år gammal, när grefvin nan dog; också han hvilar, och min herre vet in senting om hans tillvaro. Ni säger icke allt, Dimmartinp, utbrast Con stance, haf förtroende till mig; des:a meddelan den göra mig för alltid till er gäldenärl, Detta ord, ers nåd), sade han, kan icke be saenas af er till mig; när ni befaller, måste ja lyda, jag skall då uttala, hvad ännu ingen men piska förnummit. På dödssängen bade grefvinna Renata åt en förtrogen vän uppdragit, att föra de: unga herrn till mig efter hennes död och åläg sa mig hans framställande inför sin morfar. De var ett svårt åliggande, om jag så får säga, oci under hela min långa lefnad dena hårdaste stöte sten. Vi vistades då just här på slottet; det va sent. om hösten, och hr grefven ämnade företag ett jagtparti, som afligsnade honom på flera dz sar. Unga herrn tycktes vara af ett något vild och lifligt temperament, och när jag sökte utfor ska honom litet, märkte jag, att han ingenting anna visste, än att man skickat honom till ea gamma herre — ers nåd täcktes icke tillräkna mig dett otilibörliga uttryck — som skulle draga försor om honom. Han ville utan vidare omsvep lär känna honom, ville se hästar och hundar och jä