Aftonbladet – 4 maj 1844, sida 3

svårare beskaffenhet, att det för Anders Andersso varit en nödvändighet, att penningarne till Erik Ar dersson utlemna, vid hvilket förhållande Erik Anders sons -handlingssätt icke kunde anses innefatta eger skapen af rån; alltså fann hofrätten, det ansvar å FE rik Andersson för sådant brott och å Askelund för del aktighet deri icke egde rum; hvaremot hofrätten prö! vade rättvist, det Erik Andersson för det han, under si tjenstgöring såsom soldat vid stadens militärkorps, p förrberörde grofva sätt missbrukat sin befattning, sam Askelund, för det han, under enahanda tjenstgöring i ofvannämnde måtto, gjort sig uvi Erik Andersson förbrytelse delaktig, skulle, jemlikt de af kämners rätten åberopade författningar, undergå extrejudicic bestraffning, den vederbörande befäl vid militär korpsen egde, att i mån af hvarderas brottslighet be stämma ; deruti advokatfiskalen Fredholm i underdå nighet sökt ändring; hvarjemte han fört klagan der öfver, att hvarken serskildt exemplar af hofrätten förenämnde utslag blifvit åt Fredholm, såsom åkla gare i målet, utskrifvet eller ens en afskrift dera utaf vederbörande exekutor, Fredholm på begära meddelad; hvaröfver Erik Andersson och Askelun sig i underdånighet förklarat samt hofrätten me infordradt underdånigt utlåtande inkommit; me Kongl. Maj:ts högsta domstol beslutadt. Gifvet Stock holms slott den 20 Mars 4844. Kongl. Mej:t har i nåder låtit sig föredragas of vanberörde underdåniga besvär; och finner stadssol daten Erik Anderssons förfarande mot gossen An dersson icke vara af den beskaffenhet, att detsamm: kan såsom rån anses; men då Erik Anderssons af gifna berättelse jemte hvad i öfrigt i målet förekom mit utmärker, att han, som haft för afsigt alt förmi gossen Andersson, att gifva sig penningar, hotat denne att han skulle blifva afförd till smedjegårdshäktet samt jemväl i så måtto bringat detta hot till verkli; handling, att han fattat i hästen och vändt om den samma jemte kärran, hvarå gossen suttit och mo hans vilja affört honom från det ställe å öppen gata der han anträffades, ett stycke väg tillbaka åt de häll der bäktet är beläget; anser Kongl. Maj:t Eril Anderssons förhållande innefatta sådan brottslighet hvarå ansvar stadgas i 9 kap. 46 ) krigsartiklarne jemförd med 20 kap. 7 8 missgerningsbalken och med förordningen den 20 Januarii 1779; och pröfva Kongl. Maj:t, i följd deraf, med ändring af hofrätten: utslag, samt i förmågo af nyssnämnde lagens rum oci författning, rättvist, det skall Erik Andersson frår jensten skiljas, böta 33 rdr 46 sk. bko och hållas ett år till arbete å någon kronans fästning; börande E. rik Andersson, i brist af tillgång till böterne, hållas derutöfver fyra månader å fästningen. I aseende å stadssoldaten Askelund finner Kongl. Maj:t ej skäl att i hofrättens utslag göra ändring. Vidkommande advokatfiskalen Fredholms klagan i öfrigt, att särskilt exemplar af hofrättens, utaf Fred: holm öfverklagade utslag icke blifvit åt honom såsom åklagare i målet, utskrifvet; så enär hofrätten iaktta git hvad, enligt 24 Kap. 12 8 Rättegångsbalken, jemförd med förklaringen d. 23 Mars 4807, hofrätten i detta fall ålegat; finner Kongl. Maj:t berörde klagan ej till någon åtgärd föranleda; äfvensom Kongl. Maj:t anser Fredholms klagan deröfver, att han ej eller a! öfverståthållareembetet skall erhållit afskrift af omförmäldte utslag icke kunna omedelbart af Konrgl. Mej:t till pröfning upptagas. ) Hvilken som annorlunda än tillåtet är någon . griper eller häktar, eller derom befallning gifver, straffas med tjenstens förlust, 33 rdr 46 sk. bkos böter och ett års fängelse å fästning. Orkar har ej böta hålles derutöfver 4 månader å fästning.