Stockholm d. 29 April 1844. VOTERINGEN I STOCKHOLMS CONSISTO RIUM OM HOFPREDIKANTEN ANGEL DORFFS BEFORDRAN. För allmänheten synes det af föga vigt, hven som är notarie i ett consistorium; men notarii tjensten i Stockholms consistorium får en helt an nan betydelse, när man besinnar att dess inne hafvare vanligen ör Presteståndets Sekreterare un der riksdagarne; och denna betydelse minska visst icke, om man tänker sig Svenska Biets verk sammaste skriftställare på en sådan plats, vi den riksdag som nu tillstundar. I detta särskilda förhållande låg utan -tvifve orsaken till den uppmärksamhet, som tidnisgarnt fästat vid Hr Angeldorffs befordran till ifrågava rande befattning. Hr Angeldorff och hans gyn nare ha förmodligen ej funnit sig belåtna med er dylik publicitet; vi sluta så af tonen i ett bre till Red. af Aftonbladet från en ibland Hr Argeldorffs befordrare, Hr kyrkoherden Ekdabl, vid hvilket Hr kyrkoherden bifogat consistorii voteringsptotokoll, med önskan att det måtte införas fullständigt, för att bland annat visa, alt utnämRingen icke i minsta mån varit af politisk arli Detsamma torde väl hvem som helst föreställe .sig ändå, och utan något sådant bevis; ty att politiska befordringsgrunder skulle synas i ett consistoriiprotokoll har visst aldrig någon kunnat förutsätta. Men det oaktadt tro vi att allmönheten skall, lika med oss, hålla Hr kyrkoherden Ekdahl räkning för det tillfälle han sålunda beredt oss att offentliggöra de andra skäl, genom hvilka Hr erkebiskopen och dess suffraäganter sökt öppna väg åt Hr Angeldorff att intaga denna :i närvarande tidpunkt så vigtiga plats inom det svenska samhället, och vi efterkomma följaktligen med utmärkt nöje den genom Hr kyrkoherden Ekdahl framställda önskan. I pyssnämnde protokol kan, efter hvad vi redan antydt, naturligtvis ej vara fråga om några andra befordringsgrunder, än de ostensibla; dessa åter träffar man fullständigast i det votum, som först afgsfs, nemligen insändarens, Hr kyrkoherden Ekdahls eget, hvilket är så sorgfälligt uppsatt för ändamålet, att Hr Angeldorff svårligen kunnat afgifva ett mer utmärkt prof på den theologiskt-juridiska talang, hvarpå i detta votum lägges så mycken vigt, om han hade författat detta betänkande, och åt sig sjelf; isyenerhet om till juridiken äfven — som sig bör — måste räknas förmågan att advocera, när sådant tros kunna bjelpa saken. Ur denna syspunkt betraktadt, är det i sanning ett arbete, som vittnar om stor förmåga. Halten af sjelfva skälen deri och det dervid ådagalagda sättet att viga mellan de två enda, till slut qvarstående sökandernes förtjenster, har imedlertid fått sin särskilda uppskattning genom de ledamöter, som röstat för Hr Angeldorffs medtäflare, msgister Almqvist; och särdees tycks densamma. vara noggrannt undersökt af doktor Wallin, Det-skulle till och med, vid läsningen af döktor Wallins votum, kunna hos en och annan uppstå tvifvel, huruvida voteringen kunnät medföra samma resultat som nu, i fall händelsen så fogat, att doktor Wallin och kyrkoherden Ekdahl hade: bordt yttra sig från hvarandras platser vid consistoriibordet, och således i omvänd ordnin3 emot nu. I afseende på just den förtjenst, som å ömse sidor anförts såsom en ibland de väsendtligaste befordringsgrundernä för begge kandidaterna, torde det ej undfalla den uppmärksamme läsaren, att de bland Hrr consistoriales, som röstat emot Hr Angeldorff, ha i afseende på denna förtjenst för magister Almqvist åberopat Hr doktorns och erkebiskopens eget vitsord för denne Hr Angeläorffs medtäflare, undef det att Hr doktorn och erkebiskopen sjelf, alldeles lemnande derhän det värde, som Hrr consistoriales i öfrigt funnit hos detta vitsord, och blygsamt förtigande detsamma i sitt votum, gifvit sin röst åt den vitsordades medtäflare, Hr Angeldorff. Såsom ett lämpligt motstycke härtill förefaller oss den i Hr kyrkoherden Etdahls votum införda deduktio fill undanrödjande af det erkebiskopliga svitsordets krat, när Hr kyrkoherden säger att fördelen af detta vitsord för Hr Almqvist uppväges å Angeldorffs sida mer än tillräckligt ennes nogsamt kända författareförmåga, hvarnom han förvärvat ett synnerligen i kyrkligt hänseende icke ringa distingueradt och aktadt namn. — I Hr Ekdahls votum, som annars med så mycken omständlighet upptager allt, hvad som kan lända Fr Angeldorff till förmån, tycks det vara en ofullständighet, att man icke finner till namn eller titel uppgifven någon enda produkt af den berömda förmågan. Vi ha gjort oss besvär att eftersöka sådana produkter i svensk bibliografi, under rubriken kyrkolagfarenhet, men fastän förmågan skulle vara ;nogsamt kändp, icke kunnat upptäcka den i detta officiella register på alla i Sverige sedan minga år tillbaka tryckta böcker och skrifter; och icke heller Hr Angeldorffs skrifställarenaran, såsom p)i kyrkligt hänseende distingueradt och aktadt. Det vore utan tvifvel intressant om denna Hr Angeldorffs förtjexst, som förutsittes så nogsamt känd inom consistorium, äfven blefve det för allmänheten, sedan Hr Ekdabls vitsord derom, nu blifvit till allmänbteten öfverlemnadt. Vi taga så mycket mer för gifvet att Hr Ekdabl icke kan här vilja antyda Hr Hofpredikanten Angeldorffs skriftställeri i Svenska Biet, som åberopandet af detta po-. -:-A Li BOR KR ARAVRÄAR 3sK RA LL RR äg