Tron icke, att vi träda utom laglighetens gräns, Jå vi, öfver ett af Rikets Ständer beredt och till vilande antaget grundlagsändringsförslag, offentigt begära edert bestämda yttrande, hvillet vi inske måtte afgifvas såsom det anstår tänkande och sjelfständige svenske män, hvilka kunna inse vad fäderneslandet och deras eget väl fordrar; ch låten så detta blifva, icke ett tyst och sluet — utan ett högt och tydligt svar, som kan förvimmas öfver hela vår fosterjord, och hvilket häflerna kunna upptaga och bevara såsom ett arf åt commande slägten! Det skall för en framtid, och ör alla dem, som förstå att rätt uppskatta eder nandling, blifva det säkraste vittnesbördet af svenka bondens och medborgarens anda och förståndsmognad, om j, så mangrannt och offentligt som möjligt, förenen eder och genom edra ombud, eler på hvad annat sätt j lämpligast pröfven, sägen ill edra öfrige medborgare: Gifven oss de beedda reformförslagen såsom lag; vi vilje hafva lem som de nu äro; och skulle ännu i dem nå;ot brista, så räkna vi på framtiden för dessa briters afbjelpande; vi skole ej underlåta att yrka lt detta, till dess vår önskan, förr eller sednare, olifvit vunnen!i Ken väl läsaren häruti spåra ett enda ord, som kan tydas till något slags uppmaning att oruka våld, vare sig emot Rikets Ständer eler någon enskild riksdagsman? Adressen inneattar, efter hvad man uppenbart kan se, den önskan till svenska allmänheten, att man öfverallt landet ville begrunda det nya representationsförslaget, gifva det sitt bifall, samt så mangrannt som möjligt i alla orter förena sig till uppsättande af offentliga yttranden häröfver (till exempel i adresser eller på hvilket annat lämpligt sätt man finner för godt), hvarigenom man högljudt och starkt gåfve hvarandra tillkänna det allmänna tänkesätt, man i saken hyser, och hvilket sålunda innebure ett. svar på den nuvarande adressen af de åtta. Hvar och en i svenska lagen kunnig kan intyga, alt i sådant ingenting olagligt ligger. Att adressförfattarne hyst en önskan om bifall till det hvilande representations-förslaget, uppsatt denna önskan i tryck och allmängjort den, är fullkomligen tillständigt. Att de uppmanat andra, blefve de ock aldrig så många, ja, om röjligt alla i hela riket, att gilla samma förslag och gifva sitt gillande öppet tillkänna genom vytltranden (muntliga eller skriftliga), är lika, så fullständigt lagligt. Vil icke någon lyssna på de åttas uppmaning, så står det honom fritt; men hvar och en, som gillar den, uppfordras icke till att begå någon olaglighet, taga till vapen, stafvar och påkar, eller bruka annat våld — vare sig mot Rikets Ständer eller ens mot sjelfva Svenska Biet och dess insändare. Att yttra tankar och meddela dem åt anbdra, i huru många skrifter som helst, och med huru många underskrifter som helst, är för ingen del stridande emot svensk lag, och har ingenting att skaffa med 140 i Regeringsformen. Hvad har väl då berättigat Bi-insändaren, att under de åttas adress förstå en brott-lig mening eller deri inlägga ett syfte till myteri, uppror, riksförräderisoch våld? Adressen uppmanar allmänheten till att på hvad sätt den lämpligast pröfvar, säga (d. v. s. säga) åt alla, hvad den om representations-förslaget tänker. Rikets Ständer kunna visserligen härigenom på ett blifvande riksmöte komma att känna verkan (den andeliga inflytelsen) af ett stort allmänt, öfverljudt yttradt tänkesätt. Att denna inverkan slldeles icke skall vara af fysisk beskaffenhet (våld), utan af moralisk, synes tydligen af adressens mening straxt efter det nyss citerade; der det heter: Den moraliska vigt och betydenhet, som ligger i sålunda uttalade ord, skall sannerligen icke kunna underkännas, hvarken af högmodet, oviljan eller gäckeriet. Mera behöfver icke tilläggas, för att bevisa hela obefogenheten af Svenska Biets skaralösa utfall. Hvad som till hela uppsatsen kan hafva varit vis motrix, är icke svårt att se. —L Skräddaregesällskapets petition i anledning af I författningen om gesällvandringar. avg EK IT HR LA Legg