ryktet nämna, att om frib. L. afgår, är det tröligt, att Rezenten i första rummet vänder sig tilll friherre Gyllengranat, och efter hvad man omi dennes insigter känner, har man många anledringar hoppas, att Flottan borde kunna glädja sig åt valet. Posten är imedlertid i närvarande tid-l punkt så vigtig och så äfventyrlig, att vi visserligen icke våga ställa någon blifvande sjöministers horoskop. Hvad vi dock med säkerhet anse oss kunna tilltro frib. Gyllengranats erkändt skafpa blick och djupa omdöme är förmågan att rätt uppfatta sin tid och sin ställning såsom sjöminister: Fäderneslandet och Flottan framför allt — allt! Ett klokt och klart System för sjöförsvaret, öppet framlagdt, utan slingringar, utan ca-l. cheripgar, utan förgyllningar; sedan stå eller falla med det, som en man, utan allt afseende pål emolumenter, pensions-rätt, m. m.! Öppenhet) och Ärlighet i allt! Rättvisa mot alla! inga intriger, inga Konsiderationer, inga favoriter! Se der i korthet det programm, nationen ochi flottan vill af sin nye sjö-minister! — Då hän-) delserna utveckla sig, torde anledning bliiva att! åter upptaga ämnet. I sammanhang med detta rykte omnämnes äfven ett annat, att neml. Expeditions-chefen Gynther äfven skulle vara sinnad afgå och återtaga sin Öfver-kommissarie-befattning i Carlskron2. Fiottans härvarande civil-korps vore visserligen att lyckönska, om så förhölle sig — ehuru en och annan, öfverflödigt påsatt, tillförordnad guldgalon finge det sorgliga ödet att åter afsprättas; men för vår del kunna vi icke sätta tro till detta rykte, och inse ingen anledning, hvarföre icke Hr G. skulle qvarstanna till den nye ministerns och egen ömsesidig belåtenhet — åtminstone till dess något bältre bjudes honom.n 2 AO —— LL YTTERLIGARE OM DE ÅTTAS ADRESSy. Rörande Hans Janssons och de öfrige sju f. d. riksdagsmännens af bondeståndet Adress till Sveriges allmoge och alla fosterlandets vänner, har Svenska Biet haft tvenne utmärkt hätska artiklar, efter hvilka det också hvarje gång känt sig behöfva andas ut temmeligen länge, för att dragain ny luft. Den första artikeln. syntes redan den 48 April, den andra vid pass en hel vecka derefter och ifrån dennas uppträdande hafva redan öfver åtta dagar förflutit. Vi hade ernat afvakta slutet af serien, eller åtminstone se hvad den utlofvade tredje artikeln skulle komma att innefatta. Men då troligen lika litet i sak står att vänta i fortsättningen, som det hittills presterade gifvit deraf, så lönar det icke mödan att bida längre; utan är det så godt att med ett par ord affärda Svenska Biets andra artikel, likasom vi den 48 sistl. April gåfvo ett, såsom vi tro, tillräckligt svar på Biets första. Biinsändarens utfall mot böndernes adress bär det tydligaste kännetecken af den förskräckelse, som hänför en skribent att alldeles förlöpa sig och derigenom röja sig. Att Biförfattaren kommit att göra sammanställningar (t. ex. liknelsen om 4745 års Daluppror för upphöjandet af en dansk prins på svenska tronen), som smaka nära nog af vanvett, är icke så mycket att undra på i en tidning sådan som Svenska Biet, der man ut historien alltid uppsökt likt och olikt, blott man hoppats derigenom kunna hålla sig uppe ännu en minut. Betänklisare är, att insändaren gjort adressens författare ordentligt juridiska beskyllningar af så svår art, alt enär, såsom vi lätt skole visa, dessa beskyllningar sakna all laglig grund, de efter svenska lagen återfalla på sin upphofsman, och kunde föranleda till en rekonventionstalan emot Biredaktionen, från hvilken denna säkerligen skulle hafva svårt att reda sig, derest de åtta anfallne adressförfattarne icke heldre valde, att betrakta sin vederdeloman med allt det förakt, som ban förtjenar, och öfverlemna honom åt det allI männa åtlöjet i stället för åt dorestolarne. Men om också de åtta anfallne med öfverlägsenhetens ädelmod låta Biredaktionen gå i juriIdiskt afseende onäpst, så hindrar detta likväl icke publiciteten att göra tydligt, till hvilken grof förseelse författaren i Biet här icke blygts att göra sig saker. Och hvarföre har han gjort det? Jo derföre, att det var bönder, som dristat uppsätta en adress, som vågat skrifva en uppmaning till allmänheten; liksom icke i alla tider adresser, så fort de kommit ifrån andra personer och af andra stånd, innefattande huru starka uppmaningar som helst, ansetts både lofliga och berömvärda. Biinsändaren går så långt i oförskämdhet mot Fans Jansson och hans vänner, att han vågar påstå, att de genom sin skrift begått en olaglighet och förbrutit sig emot en , som finnes både i den nu gällande och i den föreslagna regeringsformen, angående våld på Rikets Ständer, någon dess afdelning eller en enskild riksdagsman samt störande af friheten i deras öfverläggningar och beslut, hvilIket brott är riksförräderi. Nu frågas: på hvad sätt har väl de åtta bönIdernas adress förbrutit sig emot 440 i den nuvarande eller 444 i den föreslagna R. F.? Hans Jansson; Nils Pehrsson, Norberg och de öfriga ll vända siv i; adracscan till svenska allmänheten med