säga så litet. Detta hindrar imedlertid icke att han i viss mån skrifver intressant; men under den ofantligt lärda och grundliga tillstymmelsen af hans pretentiösaste kritiker ligga oftast endast bugskott och vidunderligheter på botten. Ed: Monnais skrifver om teater och mus.k uti Courrier Frangais, och merändels, hvad musik åtminstone beträffar, med mycken urskiljning, kritik och sakkännedom. Rolle i National är äfvenledes en god kritiker, med en pikant penna. Hvad beträffar de stora romanskrifvarne, hvilka numerå, allt hvad de hinna, inkräkta följetongens gebiet, har Balzac slagit sig ned i La Presse, Paul de Kock i Le Globe, Eugene Sue, liksom Soulif, uti Journal des Dåbats, Alexander Dumas i Le S:dcle. Det är icke alltid precist några mästerstycken hvad de ärade herrarne hit leverera, men sådant faller sig icke så noga, endast det fyller spalterna och firman har något för reputation. tskilliga andra skriftställare af förtjenst, såsom Felix Pyät, Thierry, Desnoyers, m. fl. synas då och då i följetongerna, utan att egentligen vara följetonister exclusive och quand måmen; slutligen kommer den stora massan af dussinfobrikanter och af gamla vittra invalider, hvilkas namn ingen förmår uppräkna, ifrån och med den förpäma monsieur le vicomte dArlincourt i det Jegitimistiska bladet la Frärce, eller den mindre or bla vicomte Palsh, hvilken, såsom ledare af er annan legitimistisk tidning: La Mode,litet omållanåt med hvarjehanda goa minne jiggen blandade upp: satser ger sig ut på den.publfåstiska skådebanan, ltill madame Marie de VEpinay, som uti Le Com: merce skrifver öfver moderna, ännu en annar blåstrumpa i samma blad, vid namn Judith Caw