bestraffning för dem, som sålunda orättvist skymfa gesäll, befläcka hans rykte och skada hans framtid. Hans välfärd beror till större delen af dessa anteckningars beskaffenhet; och finge de ansvarslöst göras huru som helst: funnes intet skydd af lagen mot de antecknandes illvilja eller öfverilning, så skulle deras vanlottade föremål oftast blifva offer för sina mästaRN låga passioner, eller slafvar under deras egennytta. Med landsfaderlig rättvisa har Kongl. Maj:t i 14:de S af den höga Författningen tillerkänt gesäll samma rättighet till gästgifvareskjuts, som hvarje annan svensk medborgare. Men frukterna af detta visa och välgörande stadgande upphäfvas till största delen af hvad i 9:de och 420:de SS förekommer. Gesällskaperna, närmast i ordningen att såsom mästare införlifvag med städernas borgerskap och att i denna egenskap varda delaktige af dessas vigtiga och äro ulla rättighet, att, såsom ledamöter af ett Riksstånd, utgöra en del af Sveriges lagstiftande makt och med E. K. M. Sjelf rådpläga om fäderneslandets angelägenheter, hafva i dessa fått förelägganden, som kasta dem tillbaka bland hopen af landstrykare och hota med en åt sådana förvarad behandling. Ingen annan oförvitlig, icke misstänkt medlem af sambället får i sitt pass föreskrifvet den tid, inom hvilken han bör antagas framkomma till uppgifven ort. Detskulle smärta oss djupt, om man inför thronen dristat framställa gesällerna i en så sanvingsvidrig dager, att Kongl. Maj:t deraf funnit sig föranlåten att endast hvad oss angår göra ett undantag i nämnde afseende. Om bland denna ringa men talrika klass af E, K. M:ts trogne undersåter, på samma sätt som bland alla de öfrige, en eller annan, ty värr! torde finnas, hvars oregelbundna uppförande gör serskild polisuppsigt af nöden; är sådant lyckligtvis ingalunda !arakteren af pluraliteten inom gesällskaperna. Men det försigtighetsmätt, som blifvit anbefaldt, drabbar dessa i allmänhet och blottställer dem för de känbaraste olägenheter och chikaner. Så, för att vid passets uttagande kunna bestämma tiden för framkomsten, måste gesällen genast och oåterkalleligen välja mellan att åka eller gå hela vägen, emedan, om man ömsom vandrar till fots, ömsom begagnar skjuts, ingen beräkningsgrund finnes för sannolikheten af framkomsten till bestämd ort. Men utom detta val efter omständigheterna under resåns fortgång, skulle den nådiga tillåtelsen att begagna gästgifvareskjuts blifva utan gagn för vandrande gesäll. Få äro de af denna samhällsklass, som hafva råd att åka från Stockholm till Malmö eller Umeå; och tungt faller det sig för de fleste, att, gående, tillryggalägga hela denna väg. I friheten att kunna skiftesvis tillita begge sätten att färdas — att gå, när krafter och väglag medgifva; att taga skjuts, då väglaget är svårt och tröttheten öfverväldigande — just i denna frihet, som ej är någon annan af E. K. M:ts undersåter betagen, ligger välgerningen för oss af 14 SS:s visa stadgande, som skulle förblifyva en död bokstaf, om icke, medelst nådig förklaring, afsigten i denna och ordalydelsen at den 9:de bringas till inbördes öfverensstämmelse. Det har gått gesällskaperna djupt till sinnet, att de i 40 blifvit underkastade en serskild brottmåls-lagstiftning, och att ensamt de blifvit utpekade såsom de der skullo medelst tiggande eller pockande söka af allmänheten förskaffa sig mat eller herberge: en vanart, den E:; K. Mai:ts höga rättvisa oelbart anser lika förkastlig och straffbar hos hvilken samhällsklass som helst. Men då vi icke dosto mindre, i detta så väl som i alla andra afseenden, som lydige undersåter foga oss efter hvad vår nådiga öfverhet täcks i landsfaderlig vishet förordna, drista vi likväl hysa det underdåniga hopp, att när ett sådant förbud likväl blifvit i intaget och följaktligen kommer att bokstafligen lända oss till efterrättelse, E. K. M. lärer allernådigst finna, att den ytterligare boja, som i samma blifvit lagd på gesällvardringen dyrmedelst, att gesäll ej får, utan laga skäl, uppebålla sig längre på resan, än i passet finnes utsatt; utan mehn för Jallmänheten torde kunna lossas och försvinna, tillika med föreskriften, att gesäll ej må afrika från den utsatta vägen. Ty då ingen förnärmas, icke ens besväras af de vandrande gesällerne, föreställa vi oss i underdånighet, att någon brottslighet ej måtte ligga förborged i den: väg vi gå, eller den tid vi använda på dess tillryggaläggande. : Tillfilligheter, som svårligen ligga inom möjlighetens gräns att förutse och bevisa, då man ensam vandrar på landsvägen, trötthet, som påkallar hvila och vederqvickelse, och mångfalldiga andra omständigheter kunna fördröja vandringen utöfver hrad man anat då passet uitages. E. K. M. är för högsinnad, för ädelmodig, för rättvis, att tillåta dessa ofrivilliga och, enligt vårt underdåniga förmenande, i alla fall mindre betydliga öfverträdeleer bestraffas med påföljden att behandles som passlös, att Iblifva forslade som, kanske, till och med: bland missdådare, och med dem inkastade i häkte, Brist på arbetsörtjenst å den ort, der yrket utöfTvas och omtankan, att, tillika med möjlig utkomst, ernå en högre konstfårdighet, äro gesällvandringens egentliga orsak, och medellösbet dess vanliga följesla. gare. För den, som eger någon bestämd inkomst, eller tillfälle till någorlunda lätt och icke allt för njugg förtjenst, är visserligen afgifien af 8 sk. bko, som den nådiga förordningens A:sta bestämmer i lösen för gesällboken, en ringa penning, serdeles derest frågan endast vore om en sådan utgilt en gång för alla. Men återkommande blir äfven denna lösen kännbar för den, som icke alltid kan påräkna önskad afkomst af sitt arbete. 35 S i den höga Författningen innehåller: att när gesällbok blifver fullskrifven, åligger vederbörande, att, emot ofvan bestämd lösen, ofördröjligen meddela ny bok. Snart äro 20 blad fullskrifna, om bokstäfverna blifva stora och raderha gle sa och namnteckningarna under betygen Höga och med slängar utstyrda. Det heter visserligen i 3:dje : att intyganden, som i boken meddela:, böra följa efter hvarandra, utan öfverflödigt mellanrum; men någon påföjd för uraktlåtenheten att ställa sig den nådiga uppmanivogen till efterrättelse finnes icke utstakad. Gesällen saknar således lagligt skydd mot öfsk ——L — ! OO nn