Aftonbladet – 4 maj 1844, sida 1

— ÄRR Jehanda till och med ganska simpla saker! — och det är en jemmer att se hur den hKederlige Jules esomoftast af sina egna kamrater och kusiner i följetongens verld får handplagg för bockar af misstag i historien, litteratur, skön konst, hvilka knappast annorstädes skulle vara möjliga bland sig så kal!ande bildadt folk: Till Janins farligaste medtäflare hörer Eugene Guinot. Han har flera år skrifvit på samma gång i både Courrier Frangais och Siecle. I den förra tidningen begagnar han sitt ärliga namn, men i Sidele kallar han sig Pierre Durand. Den öfversigt af dagens händelser och företeelser, han för hvarje vecka under titel af Revue de Paris lemnar för Sdeles följetong, är alltid ytterst pi kant och snilrik, och det är utan tvifvel att dessa bidra: af den qvicka Guinots penna i väsendilig mån hjelpt Ull: alt uppdrifva ifrågavarande tidnings prenumerationssiffra till den höga punkt, hvarpå den sedan: flera år befunnit sig. Pssudonymen Old Nick i National är en annan följetonist, för hvars allt mer utvidgade och stadgade popularitet Jules Janin har allt skäl att draga öronen ät sig. Old Nick, hvars egentliga namn lärer vara Forgues, — man har annars gisst på de Castre m. fl. — är utan gensägelse en af epokens mest spirituella dagbladsskrifvare, och han har jemte sin, qvickhet och sin verkligen originella talang den förtjensten framför mängden af sina parisiska medbröder, att litet mer än på blotta ytan känna de saker och ämnen, hvarom han skrifver. Han är isynnerhet ovanligt hemmastadd i dena engelska litteraturen. Hans kritiker, äro ota bitande, stundom till och med rätt elaa, men han vet hvad han säger och lemnar