Aftonbladet – 4 maj 1844, sida 1

tjenst, och en liten revy af desamma skall kan ske icke sakna intresse äfven för en svensk pu. plik, då de flesta redan genom öfversättningar våra egna tidningars följetonger kunna anses här. städes åtminstone till namnet kända. Jules Janin har länge gålt och gällt såsom Pöl. jetongens konung; men det har efterhand vuxi upp vid sidan af honom en hel mängd andra hvilka synas icke utan framgång söka göra honon denna värdighet stridig, eller åtminstone vilja del iran med hoaom. Journal des Dehats, som a sammalt och ännu tills dato egt Jules Janin me hull oeh hår, har obestridligen dragit mycke parti af honom; Hans alltid småtrefliga och met ett spirituellt causerie späckade måndagsartikla hafva med begärlighet varit lästa af hela Frank rike, och hafva säkerligen förskaffat tidningen, en last de för sig, en vida större publik, än der annars med sin konservativa och hofmannamessig anderdåniga politik kunnat påräkne. Man harlönge sagt alt Jules Janin skulle skrifva ut sig, att de edan till och med vore så godt som slut med ans talang, att han vore ilitterärt afseende pank. nen han står sig likväl och är ändå alltid Janin, Det tillhör hans genius en ovanlig förmåga a! jelfföryngring, af att vara ständigt ny och picg, om än i alltid samma gamla kostym, och hela ans stil har med sitt fria, litet sjelfsvåldiga och barhalsade, maner någonting älskvärdt, som gör tt han alltid är en angenäm gammal bekant. Men han har ett stort fel, den goda Janin, det tt utan urskiljning ligga sig ombord med en hop umner, hvari han uppenbarligen icke är det rinaste hemma, — det är mäckvärdigt hvad en el fransyska snillen äro naift. råbarkade i hvar