Aftonbladet – 4 maj 1844, sida 1

fall, Mery, länge känd och aktad som poet och näme ra-lika flitig, som lycklig novellist; Pelletan; hvara genialiska uppsatser äro undertecknade Un. inconnu, madame Emile de Girardin, hu:vudredaktörens fru gemål, tillförene bekant såsom mademoiselle Delphine Gay; denna dam-.har numera öfvergifvit versmakeriet, hvilket hon, som flick idkade med den framgång, att Bon erhöll tillnamnet cfosterlandets sångmönr, och riktar sin herr mans följetong med så kallade Courriers de Paris,, dem hon undertecknar med den myskerade pseudonymen Vicomle de Launay. Det är en sanning att dessa courriers, alldeles icke äro illa skrifna, ehuru man ota nog i desamma röjer banden af den något bortskämda, anspråksfulla och suffisanta stora damen. Eugene Briffaut, som en tid var ållt i allom uti Le Temps, är en följetonist af äkta skrot och korp: Han skrilfver med lika lätthet noveller ch kritiker, och han skrifver så, att man: alltid läser honom med nöje. Han haren alldeles egen talang att berätta anekdoter, och är derigenom en gunstling hos den tidningsläsande delen af det täcka könet; men han är för öfrigt äfvem karl att göra pledande politiska artiklar,, hur) långa och allvarsamma, man någonsin vill ha dem; han ir, korteligen, med om allting. ; Marie Aycard skrifver i Courrier Frangais. Han har mycken uppfinning och vet att afrunda alltid nya och pikanta ämnen till små noveller, just jemnt och nätt passande för ett par. följetongsnumror. Ilans berättelser äro som små deliciösa och smakliga bullar, lagoma att taga till ifs i blott några få munsbitar, så man blir belå