— VX —X—— —-——— — —— — OHMÅÅÅÅaÅ säger att de äro englar. Du kan ej tro hur vackra mina flickor äron, tillade bon triumferande, men de äro lifliga, och det är det dessa trögbockar ej tåla. De vilja att lärdomen skall flyga på barnen, på det de må slippa besväret att meddela den. Eugenie har bestämdt fallenhet för musik, och om ej, så vill jag ändå hon skall lära sig spela, och för att hinna till perfection måste b.u börja tidigt, men nu säger hennes guvernaut. att flickan är för svag, att hon ej kan uppfatta läran om npoterna, och Gud vet allt hvad. Jag skall dock bjelpa både detta, och att honinte kan få barnet att tala fransyska. Jag skall ta en fransysk guvernant och låta flickorna få serskildta mästare för musik, rita och dans. Då kan jag få pli på dem och slipper att blygas när de komma in i salongen och der är en fremmande menniska. En gosse kommer man ändå mycket lättare ifrån. Min Carl går i skola och har dessutom privat-undervisning af en informator. Honom ser jag sällan utom vid måltiderna, och har inte besvär af honom, oftare än hans garderob skall öfverses, men äfven detta går lätt öfver, tack vare skräddarn och min kammarjungfru. Dessa och dylika en moders yttranden öfver föremål som borde ligga henne närmast af allt om bjertat, gjorde ett sorgligt intryck på mig, hvilket sednare ökades då jag fick se de tre små barnen, vackra, de: är sant, men färalösa och tynande. Häftiga i sina rörelser, serdeles då mitt och ditt kom ifråga, eller den minsta motsägelse mötte dem; men utan någon barnslig glädje i jynnet. En slags liknöjdhet, som hos äldre skulle