men styrkan ligger ej nu mer i konsten att svänga lansen, och hennes bålverk utgöres ej af borzmurar. För våra mildare seder skyggar den ohöljda våldsmakten tillbaka; det är endast fintligheten och slugheten som stadnat qvar; det är genom dem, som man samlar rikedom, maktens enda vilkor i våra dagar. Så länge det nuvarande samhällsskicket fortfar, skall industriens ständiga tillväxt belästa och föröka de stora kapitalisternas välde och göra dem till samhällets verkliga förmän, bredvid de skenbare, som grundlagen erkänner. De sednare nödgas redan underhandla med penningfurstarne som makt med makt: alldeles som medeltidssamhällenas laglikmätiga myndigheter, Konungarne och Kyrkan, fastän i ständig kamp med de stora riksbaronerna, nödgades i desse erkänna sina jemnlikar. Åt spekulationer har det blitvit beskärdt att grundlägga, utveckla och förstärka den industriella noblessen. Spekulationen är Fondherrarnes vapen, likasom slagsvärdet var Feodalherrarnes. Med det sednare vunnos trofer och undersåtare; med den förra tillkräkta sig financernas Friherrar aktning och myndighet. Finansbaronernas härtåg utföras på de arbetande klassernas bekostnad, alldeles som Feoda!baronernas fordom. Spekulationen skapar, lika litet som kriget, sjelf någonting; hon uppsuger blott, hon tillegnar sig musten af hvad det verkliga arbetet framalstrat. I sin harm häröfver har den ;vanlottade arbetsklassen sökt hämna sig med öknamn, och helsat sina mäktiga vedersakare såsom vargar och blodiglar. Det är imedlertid ett lumpet stridssätt att med brännmärkande ord draga i härnad mot ett factum, som en gång blifvit allmänt och träder fram oupphörligt, lika stolt och oböjligt öfverallt. Man förbiser att frågan icke är om huru detta factum lämpligast må betecknas, utaa hvar dess orsak hegger. Hittar man den, under det a:t man skonar personer, så är det kanske möjligt att rätta de felaktiga lagstadganden, som gynna och hägna det, och att kanske någon gång förbjelpa samhället ifrån detsamma. Hvarhelst ej verklig ordning herrskar, der herrska tvedrägten, kriget, våldet, i hvarjehanda skepnader. Om den svage dukar under på slagtfältet eller i konkursen: om det är de stora härmassorna eller de stora kapitalmassorna, som betrygga segern, så är orsaken densamma; det är bristen på ordning i samhällsförhållandena. Resultatet är likaså detsamma: den ena klassens öfverdrifna välde öfver den andra. Under vår samtids stora industriella rörelse var det naturligt, att de rika penningägarne skulle ställa sig i spetsen; industrien, behandlad af spekuiationen i stort, måste likasom kriget bli ett Jyckspel, hvari den starkare skulle vinna hvad de svagare förlorade. Den starke är här kapitalist-intresset, de svagare utgöras af de arbetande och medelklassen. Men fastän dessa längesedan börjat inse huru förhållandet är, skola Börsfurstarne fortfara att vara deras suveräner, på samma sätt som Feodalherrarne fortforo att stå i spetseu för vapenbragderna, oaktadt allt hvad det öfriga samhället fick vidkännas för dessa bragders skull. Man kan betrakta vår tid som en py medeltid: den merkantila Feodalismens. Bankirernas inflytelse vexer dagligen öppet numera, sedan den förut endast ökats i smyg. För att kunna framträda i dogen har den behöft em Jångvarig fred staterna emellan och en ovanlig utveckling hos industries. Den saknade likväl länge en anförare, som kunde gifva stadga åt börsoperationerna, leda och sammanhålla de spridda stridskrafterna. Ur börsherrarnes krets måste dertill någon öfvermäktig familj uppstå, likasom konungaborgen fordom bland feodalfästena. Huset Rothschild hear blilvit denna financernas kungliga familj. Hvilsnde på djup och trygg grund, äger detta hus tre hufvudkontor: i Wien, i London, i Paris. En bror af familjen är chef för hvartdera. Den i London var, så länge han lefde, högste ledaren af de gemensamma angelägenbeterna, och han förr tjenade att vara det genom sin föga vanliga förmåga. Efter hans död har styrelsen tillfallit brodern i Paris, som i fioanciel skickligbet ej är honom underlägsen. I de sednare åren har huset Ruthschilds operationer vidgat sig på ett utomordentligt sätt, och till och med börjat användas på företag som icke tyckas tillhöra bankirsrörelsen. Men den financiella dynastiens politik, sträfvande efter universalmonarkien öfver alla bankirer i Europa och verlden, har insett att man måste taga fast fot öfverallt, för att öfverallt stå rustad till kamp och seger. Sålunda har Rothschildska huset t. exröjt sin lystnad att göra myntringen — säger att de äro englar. Du kan ej tro hur vack(MF ee omr oo nn Eillada han trinmfaranda