Aftonbladet – 2 maj 1844, sida 1

fylla sockerask och brödkorg. Båda gjorde det pålitligt och utan att visa en skymt till barns vanliga begärelse, att smaka på hvad de i sådane fall få vidröra. Jag yttrade en gång denna anmärkning till deras mor. Hon svarade leende: Motsatsen skulle ju vara att missbruka ett gifvet förtroende, och för ett sådant fel är ej svårt att ingifva barnet afsky. I allmänhet,, fortfor hon, vär det så lätt att leda dessa små, om vi följa den anvisning, som den höge lagstiftaren der uppe gifvit oss i sina enkla men oöfverträffliga 10 stadgar. Vänpje vi dem att undvika det onda i begär och handling, då framträder alltid i dettas ställe, dess motsvarande goda. De älskliga små flickorna täflade om att kunna gifva sina föräldrar och mig de vackraste blommor, de rödaste jordgubbar, skördade ur egna trädgårdar, som under deras tillsyn och anordning sköttes af ett par små torparflickor — snälla barn, hvilka utan fara kunde lemmnas till lekkamrater åt Charlotte och Sophie. Den största uppmuntran som kunde beredas de båda sednare, eller den största belöning som kunde skänkas dem, var, att de fingo gifva Brita och Johanna samma slags frukost eller aftonvard som de sjelfva åto, gömma åt dem något af middegens efterrätt elier att bjuda dem upp i salen för att visa dem en ny leksak eller gifva dem en gavamal. Charlotte glömde lika litet att se elter, om hennes bror och syster hade på sig hatt, mössa, handskar etc. när de skulle gå ut, som att dagligen se till de höns och kycklingar, hvilka voro hennes och hennes syskons, eller att vara närvarande då mjölken silades i hennes och:de sednares små bunkar.