Aftonbladet – 1 maj 1844, sida 4

Vadet. Till eder högoch välöädle berrar män! Jag mig nu vänder, att mina skiljomänner bli, det mig som mången annan händer, ett vadslag jag har råkat i: Man länge sport, och spörjer än, en stackare som går igen? Han säger sig beständigt söka. att kunna få en tjenst att sköta. Då barn och hustru honom ömmar, när qvalda tåren från dess öga strömmar (och det finns ingen tjenst, bortgifven längesen ?) Och motgångssvaret honom alltid möter, och kända vännen, burgren, honom då på nytt besöker. I sådan stund ett vad har blifvit gjordt. --Hvad tycks? Den arme, tror på sin kaputation försöka, att få en nådeskärf af våra tjenstebjon -Af hvar och en! Ni skall få höra bur måttlig som den steckarn är! Ack, sade han, om en hvar mig, endast gåfvo tre-styfver af sin lilla lott. Märk! utaf hvar och en. Han tror sig få ett kapital? Att dermed sig ur nöden höja, båd barn och hustru se förnöjd; med resten köpa sig en jordbit blott; förstås en hydda låg från jorden, deröfver läsas kan de sköna minnesorden: Det goda du bevist din like, det vittnar med dig hos din Gud! — Mitt vadstlag uti denna saken: Ni täsa kan med sans-reson! — När mannen vili och kan arbeta, gif honom snart ett välförvärfdt och dagligt bröd. Jag derför nu till eder honom återsänder, med boppfullt redan fylida händer? Mig tycks, den frie bör den frie söka, och börden sig för börden kröka? Dess ursprung och dess upphofssan; ej någon del bär förneka kan. Sek lyckans sol i bögvälbornas salar, så borgarfran till stackars Birger talar. Ena ädel, bör en ädel hielpa! Och ingen lär sin like stjelpa, som sig dess tryckta börda ser, och ej i mjugx åt hozom ler. Det tycks, när mannen sökt i många år, och nöjder är med bvad ban får — en boahållartjenst på lägsta punkten, och ordningsman för värsta strunten, är mannen värd attgifvas fort. Sin duglighet får han bevisn, och verket lär väl bonom prisn. för räkna. skrifva och ordning hålla inom sina hjon. — Tänk på go herrar, gif mannen snar rekommendation. Och sku!le bolaget så försigtigt varn. att vilja ha er kaution, nå väl gif den på en gång med reson! Ni lär väl honom ei med mindre s!ipna, om det ej skrifs med ponkt och pricka, ban lefver ju ändå, er som en dagtig Lazzaton. På detta sätt ni henom slipper ganska I-tt vid etra dörrar buas, och från edra kassor pengar truvan Och eder välgerning blifver spord, med glädjo:ss taford från den holpnes bord. och för gläd etaren från den sorgenes öga, ni oct stiernfall har ifrån det höga, då vi mötes på den langsa färd. Och är väl för ea triiv man CR glädja värd: uti armodet och nöden, jag sökt och fått en tjent; jag funnit och vennit har ett måttigt hröd till döden? Regrib, Sile, nov Ednil. STOCKHOLM , Hos L. J. HJERTA, Lilla Nygatan, midt emot Kongl. Posthuset.