Aftonbladet – 1 maj 1844, sida 3

FT att besigtiga komm samt lemna rödig läkarevård. — Förre bergsfogden Häger hade under besök i Snoketorp af Södra Wi socken den 144 dennes begifvit sig ned till sjön Krön, för att från en der anlagd brygga upphemta vatten uti en medförd butelj, men fallit i sjön, hvarest han omkring en timma derefter träffades liggande död på endast 4 alns djupt vatten. Någon anledning lärer icke förefinnas, hvarken till den förmodan att han sjelf afbändt sig lifvet, eller att han genom annans förvållande ljutit döden, utan förmodar man, att Häger, som var omkring 60 år gammal och ofta besvärad af svindel, under ett anfall af nämnda åkomma, stupat i sjön, och oförmögen att uppresa sig eller ropa om hjelp, sålunda omkommit. — Då gårdsdrängen Carl Gustaf Nilsson på Hanåsa d. 40 dennes var sysselsatt med tröskning, hvartill begagnades ett tröskverk, hände den olyckan, att. Carl Nilsson kom för nära tröskverket, hvars hjul fastnade uti hans kläder, och Carl Nilsson blef dragen in i tröskverket, så att han blef helt och hållet inklämd emellan hjulen på verket, hvilket genast stadnade, ehuru det drogs af 3 par oxar. Carl G. Nilsson lärer ännu vara vid lif, men man äger föga hopp om hans tillfrisknande. (Barom.) Örebro d. 27 April. Vårmarknaden härstädes, som, enl. det för samma marknad utärdade Konungabref af år 18141, får hållas endast en deg och efter föreskrift borde vara inskränkt till handel med kreatur, slutades ock, hvad nyssberörde handel beträffar, på bestämd tid, eller med Thorsdagen d. 25, då Oxgropen redan kl. 8 på aftonen fanns tom, hvaremot ståndhandeln, tillåten genom sednare författningar å alla marknader, sedan inga andra än frimarknader få hållas, fortsättes ännu i dag, ehuru i liten skala. Den obevekligaste penningebrist yttrade sig omisskänneligen i alla grenar af marknadshandeln. Priserne på kreaturen: 460 å 465 rdr paret för 49 !, å 43 qvarters utmärkt vackra Dragoxar; 200 rdr för paret fullgödda Oxar; 35 å 40 rdr för särdeles vackra och 20 å 25 rdr, allt rgs, för magra Kor, voro, såsom vi hafva hört, äfven för köpare alldeles oförväntade, likasom den klenare afsättningen, heldst någon större tillgång på kreatur visst icke förefinnes, samt den utmärkt vackra och gynnande vårväderleken synes båda snar betestid, och foderbristen dessutom visat sig icke hafva varit större, än att kreaturen väl ännu några veckor kunna födas inne. Åfven priserne å spannmål, viktualievaror, väfaader och andra landtmannaprodukter voro nedtryckte och afsättningen klen, öfver hvilka missförhållanden fabrikanter och bandtverkyre samt handelsmännen jemväl klaga. Ja! det påstås till och med att källare och värdshus varit förvånande glest besökte, tecken, hvilka måhända ovedersägligast ådagalägga, att penningenöd är för handen. — Imedlertid vare det nog sagdt, att, så vidt man kunde utröna, fanns på marknaden ingen artikel, hvars begärlighet kunde i någon mån betvinga den stagnation i allmänna rörelsen eller häfva den strypsjuka, hvarmed affårslifvet genom den långvariga och, som det nu synes, tilltagande penningebristen, är besväradt. a da — Komministermötet i Örebro gick för sig i förrgår. Af de 48 komministrar af Strepgnäs stift, som för närvarande finnas i Nerike, hade 10 infunnit sig personligen och voro erhäll:ge i sitt beslut att votera till riksdagsman. Fyra af de uteblifne hade ock skrifteligen eller genom någon af de tillstädeskomne munteligen förklarat sig för att välja. Af de 4 alldeles uteblifne hafva måbända somlige icke fått kännedom om den kanske nog sent utfärdade kalielsen och derföre uteblifvit samt de öfriga ansett ett stumt bifalt tillräckligt. Traktamentet för den blifvande riksdagsmannen bestämdes till 3 rdr bko per dag. Skjuts till och ifrån riksdagen skulle också bestås. — Åtskillige yogre prester utom komministergraden, skolmästare, Vv. pastorer, adjunkter samt en lärare vid Carolinska skolan hade ock tillstädeskommit och erbjödo sig att deltaga i komministerrepresentantens aflöning. Bidragen dertill borde utgå i samma proportion, som enkebjelpen. Att komministrarne ej, i likhet med kyrkoherdarne, låta äfven enkor deltaga i riksdagskostnaden, torde man kunna förmoda, ehuru, från en annan sida betraktadt, sådana undantag vid beräkningen, i synnerhet sedan den en gång är uppgjord, visserligen medföra olägenheter. Angående hvem som borde väljas, påtänktes nu ingenting, hvilket kanske dock varit behöfligt. Ett glädjande phenomen var det, att de församlade alldeles icke tycktes hylla den trångbröstade åsigten, att den blifvande riksdagsmannen skulle hufvudsakligen ifra för sina kommittenters bästa, utan tvärtom framför allt efter bästa förstånd söka verka till allmänt väl. (N. A.)