Aftonbladet – 1 maj 1844, sida 2

ne skrifves, att starka bearbetningar redan äro i gång i Malmö af Hr Haliings vänner, för att få honom vald till riksdagsman, framför handlanden Hr Kock, som lärer ega mycket anseende och förtroende inom nämnde samhälle, och redan af många var ptänkt till fullmäktig för Malmö vid sista riksdag, då Hr Halling likväl erhöll pluraliteten. För alt lätta Hr Hallings val, som, efter hans antecedenser vid 4840 års riksdag, icke lärer vara utan sina betydande svårigheter att genomdrifva, utsprides med mycken omsorg bland valmännen, att Hr Halling skulle vara ämnad till Talman för Borgarståndet vid den instundande riksdagen, och i sådant fall ett nytt val för Malmö blifva nödvändigt, då Hr Kock kunde blifva utsedd i Hr Hallings ställe. Så vidt vi förnummit bar dock åtminstone icke här i hufvudstaden någon ting försports om ett tillämnadt Talmanskap för Hr Halling. De som icke gynna Hr Hallings kandidatur lära, med allt erkännande af hans förtjenster och talanger, dock vara af der tankan, att den mest betydande staden i en så betydande provms, som Skåne, icke bör skicka hit såsom representant till den riksdag, der det vigtiga representationsförslaget förekommer till afgörande, just samme man, som inom Borgarståndet sammeanhöll och satte sig i spetsen för de motståndskrafter, som verkade förhastandet af Konstitutions-utskottets förslag inom nämnde stånd. Vi ledas häraf till den förmodan, att den konklav af de konservative, som hölls hos Hr Halling, nyss före det plenum, der förslaget föll, är känd af Hr Hallings kommittenter. Hår i hufvudstaden är den naturligtvis icke någon hemligbet. Då nationen hoppas så mycket för sin framtid af det möte, som, under de gynnande auspicierne af ömsesidist företroende, synes förestå emellan henne och hennes Konung, skulle det alltså icke förundra oss om en så vigtig stad som Malmö tvekade att välja en representant, som möjligen kunde komma att ställa sig i ledet med dem, som motarbeta realiserandet af den vigtigaste bland dessa förhoppningar: den om en förbättrad represensation. — Svenska Minerva säger i går, att det blifvit observeradt någonting serdeles vid vwaiet af likpredikotexten för afl. Konungens begrafning, hvilken är hemtad ifrån Esaias, kap. 44, vers. 9 och 40. Minerva har funnit, att de näst efterföljande två verser i samma kapitel stå i mnärmaste sammanhang med de tvenne föregående som lemnat predikotextenn, och säger: Man antager att detta sammanhang för ingen del undfallit predikanten, och att man är nyfiken få erfara, huruvida han gjort bruk af dessa två versers innehåll, m. m. De tvenne verser, Minerva syftar på, lyda: Si alle the, som tig hätske äro, skola till spott och skam varda och blifva såsom intet; och the män som med tig träta, skola förgås; Oo. s. V. Vi undre icke, att Minerva möjligen blifvit litet yr i hufvudet vid läsningen af profeten Esaias, ty som man vet var denne, sin tids publicist, temligen dunkel i sina koncepter och bred och omsägande i sin phraseologi, närmast att likna vid en ibland de medarbetare i Minerva, hvilkens koncepter den ledande redaktören brukar omskära, för att kunna,inkarnera dem med sig; och kanske har till yrseln bidragit, den betydelsefulla frågan i samma kapitels andra vers: Ho hafver uppväckt den rättfärdiga östan efter? Men underligt blir det likväl alltid, att Minervas redaktör, som vill låta sig anses så bibelfast att han håller tal i bibelsällskapet, ådagalägger en så ringa kunskap om Esaias ord i dessa verser, att han ej märkt det deri talas till Israels folk, och ej till dess kosung allena. Hotelsen gäller således, o, vel folkets fiender, de som det hätske äro och med det pträta, kilva och strida. Det är således dessa, åt hvilka den gudsmannen spått undergång och förderf. Men uppriktigt taladt: Kunde det möjligen varit detta, som Minerva velat hafva omrördt i predikan?