Aftonbladet – 1 maj 1844, sida 2

Af intresse äro de allmänna reflexioner, hvartill författaren härefter kommer öfver vårt myntoch penningeväsende, och jemförelserna mellan det och Danmarks och Norges, samt förhållandet med de i alla tre rikena gjorda sista realisationerna. De erbjuda åtskilliga upplysningar, som kunna vara af god nytta, men de böra läsas i ett sammanhang i boken, och vi hänvisa derföre läsaren till den (se pag. 76—387). Det torde förefalla besynnerligt, att efter erkännandet af detta arbetes sakrikhet och förtjenst, i hvad som rörer framställningarne om vårt penningväsende och vår bandelsställning, vi likväl icke kunna komma till samma resultater som förf. då han slutligen öfvergår till besvarandet af frågan: hvad är att göra, för att försäkra oss om den stadga och varaktighet i vårt penningväsende, som med realisationen varit åsyftad? Förf. föreslår nemligen för sådant ändamål att förvandla Statsbanken. till Aktiebank, och alt afskaffa alla privatbanker med egna sedel-emissioner, samt ersätta dem genom filialkontor af den allmänna banken. Vi kunna icke uppfatta, hvarföre nationen skulle uppgifva möjligheten, att för gemensam fördel låta förvalta den del af bankväsendet, som beträffar depositionsoch sedelrörelsen, hvilken åt det allmänna erbjuder stora fördelar, under det att den erfordrar säkra garantier. Vi tro, att liksom dessa garantier icke gerna kunna säkrare vinnas än under en lagligt ansvarig, offentlig förvaltning, böra fördelarne tillhöra samhället; och då vi sålunda med förf. anse, att den egentligen så kallade sedel-utgifningen af Privatbankerna borde upphöra, samt af Statsbanken allena besörjas, inse vi likväl ej, hvarföre man skulle åt ett aktiebolag bortskänka största delen af den vipst, som Riksbanken kunde och borde gifva åt det allmänna. Deremot betvifla vi, att den hu?vudsakligaste delen af lånerörelsen kan på ett tillfredsställande sätt besörjas af en centralbank, äf ven om man genom filialkontor sökte utvidga dess verkningskrets. Vi föreställa oss således, att den rörelsen egentligen må tillhöra privatbankerna; men då sålunda dessas utlåningsrörelse skulle komma att grundas på kreditiv i den allmänna banken och upplåning af folkets peningbehållnaingar i orterna, måste dock alltid kreditpapper (assignationer och löpande depositionsbevis) komma att äfven af dessa banker utgifvas, och till och med i orterna äfven surrogera mynt eller bankosedlarna. Vi måste utur dessa syrpunkter helt och hållet förkasta förf. plan, att af Rikets Ständers Bank göra en enskild eller Aktiebank: ett förslag, som nu till och med har mindre skäl för sig, än då det för tjugutvå år sedan gjordes i sammanhang med realisations-planerns. Förändringen skulie blott lemna den stora kraft, som nationen nu sjelf kan disponera, i händerna på en penningaristokrati, hvilken snart skulle rigta den mot folket sjelf, mot de skuldsatte och lånebeböfvande näringarna; och författaren kan i detta afseende icke förändra vår öfvertygelse derigenom, att han t. ex. föreslår, att bolaget s fick utdela mer än 7 proc. räntevinst, o. s. v.; ty det inses lätt, att då Rikets Ständers Bank n nu ej har på en rörelse al omkring 23 millioner mera än mellan 3 å 4 proc. vinst, blefve i alla fall det allmännas förlust, om en bankrörelse af 0 til 30 millioner verkligen skulle kunna beböfva i vårt land upprätthållas, åtminstone öfver en till två millioner årligen, som eljest kunde tillgodokomma nationen och minska dess skattebördor. Hvad förvaltningen af en mnationalbank angår, tro vi, att den nog kan åstadkommas på ett tillfredsställande sätt, om den lagstiftande makten kommer att genom representationsformens förändrande blifva ett sannare uttryck af nationens tänkesätt och behof. Vi anse för vår del, att det skulle vara ganska obetänksamt samt säkert af de menligaste följder, att göra några stora och genom gripande förändringar i det närvarande penningoch kredit-väsendet, innan representationsfrågan är lyckligen löst, och således Regering och Folk kunna enigt och förtroligt framgå till samhällets stora mål: förökning af kultur och välstånd.