slutad bakning, öst askan ur köksspiseln uti ett träd kärl, hvilket väl uppgifves hafva blifvit qvarstående köket i tre timmar, men seuermera utflyttades i e förstuga, ehuru askan ännu kändes varm. Först kl.: om natten upptäcktes af fru Kuylenstjerna sjelf, at eldsvåda utbrutit; men som elden då redan fått s stark fart, att någon räddning af hvarken de tvenn nära hvarandra belägna boningsbusen eller lösegendo men syntes möjlig, och folket med möda utkommi halfnakna, ansträngdes alla krafter att rädda det tred je boningshuset och ladugården, hvilket äfven lyckades — Den sistl. år itom orten rådande fruktan fö förrymde brottslingar, hvilka uppehöllo sig i utmar kernpa häromkring, har nu blifvit återväckt af den an ledning, att cn person i dessa dagar blifvit af miss tänkte karlar å allmänna landsvägen söder om stader anhållen och illa sårad. Man tror sig bafva nära no; full visshet derom, att våldsverkarne varit de frå: Karlsborgs fästning nyligen förrymde fribytarne Fogel qvist från Höreda socken af detta län, Munter frår Kronobergs och Qvist från Elfsborgs län, hvilka, en ligt hvad bataljonschefen vid kronoarbetskorpsen i berörde fästning hos länsstyrelsen härstädes anmält tagit vägen häråt, och troligen komma att någon tic uppehålla sig här i orten. (J. E.) Halmstad d. 25 April. Natten till sistl. Thorsdag d 48 dennes, omkring kl. 2 på morgonen, utbrast, som man förmodar genom någon spricka i skorstensmuren, uti JM 44 Mickedahla Ranagård, hos åboen Nils Pehrsson, vådeld, som lade såväl stugan som uthusen i aska, jemte gårdsboens stuga och en del a! den sednares uthus. Nils Pehrsson fick icke rädda det minsta af sin lösegendom, utan måste med hustru och barn nästan nakne fly undan lågorne. Hustrun hade dock den rådighet, att sedan barnen voro utkomna, utsläppa kreaturen så att dessa ej blefvo innebrände; gårdsboen fick deremot bärgad större delen af sin lösegendom. (H. L. T.) Carlshamn d. 23 April. En ohygglig våldsgerning har för några dagar sedan blifvit: begången mot kronolänsman Frick i Jemhögs distrikt. Då ban kom åkande på :andsvägen, endast åtföljd af en sikjutsbonde, märkte han tvenne karlar hvilka sågo honom rågot misstänkta ut. Sedan han således nedstigit från vagnen, för att göra sig underrättad om deras personer, framdrog den ere en knif, hvilken han döljt i rockärmen, och rispade kronolänsmannen dermed ett stycke uppåt magen. Skjutsbonden, som ville försöka att taga fast banditen, blef äfven något sårad på ryggen. Man tror att de tvenne våldsverkarne äro förrymda arrestanter från någon fästning. Aonu är det obestämdt huruvida det länsmannen tillfogade sår ir ai dödlig beskaffenhet. (Mjolner.)