Aftonbladet – 30 april 1844, sida 2

de någon högre glädje, än att bereda dem nöje att hon war förtviflad öfver sin lilla Dåesire sjukdom och längtade bara efter att få höra dok torns omdöme öfver henne. Ack! hon älskade sina barn, men denna kärlek var ett slags smickrad egenkärlek öfver dera: vackra utseende, en omåttlighet i kyssar och smek. ninzar — då en enkel toilett hos henne sjelf tillät henne att öfverlemna sig deråt och låta barnen vildt klättra upp på armar och knä, samt oförsynt gripa i krage och negligå. Hennes begäi att bereda dem nöje, var ett slösande i presenter af de vackraste kläder och leksaker, en öfverdrift i meddelandet af namnam och läckerheter Men en varning, en rättelse, ett straff, det sade bon sig ej hafva bjerta att plåga dem med. Och att plåga mina unga läsarinnor med upprepandet af det långa samtal Fanny och jag hade angående barns ledning och uppfostran, dertil har jag intet hjerta — men vill blott nämna att resultatet af detta samtal blef: Det Carl och Eugenie skulle dagligen få vara inne hos sin mam:. ma, att hon skulle sjelf följa och rätta deras ka raktersfel samt äfven hafva tillsyn öfver barnen fysiska vård. Början skedde med en slags rumstering ibarn kammaren, befallning gafs, att spjellet aldrig fic! skjutas, att dörren till närmaste rum skulle on dagarne stå öppen, den strängaste ordning oc! snygghet anbefalldes. Desirges vagga uibytte mot en korgvagn, modren skulle sjelf gifva hen ne in hvåd läkaren föreskrifvit 0. V. De båda äldsta barnen påkläddes sina bäst kläder och voro förtjusta öfver löftet, att få föl ja mamma in i hennes rum. Men ack! de.sm