Aftonbladet – 30 april 1844, sida 2

. (Insändt.) Erinran till resp. Romanförfauare och Författarinnor! Hvarföre inskränka sig inom kärleksäfventyr? Gifves det icke en mängd vackra dygder, ljufva för sammanlefnaden, eller vigtiga för samhället, hvari. kärleken ej blandar sig, som förtjenade emottaga snillets offer? Vore ej nyttan af sådana romaner, såsom helt och hållet sedolärande, både vidsträcktare och vigtigare? En värdig medborgare, en ädel vän, en dybdens älskare, hvar han finnes, hvilken skön-och rörande teckning vore ej dess lefnad? Eller skulle man, bortförd af en stormig passion, glömma att den stilla dygden äfven har ett värde och en tröst, endast njutbar af dep, som förmått segra öfver sig sjelf? .