Aftonbladet – 30 april 1844, sida 1

fällas —S SÅ ee RSA många och vackra originaler, och af hvilka Louise var omgifven, hvart hon än blickade, samt skyndar in i hennes ljusa, trefliga boning, der ordning, snygghet, ja comfort sågs öfverallt. Ingenting saknades i den harmoniska anordningen, men också fans ingen öfverlastning af denna mängd löda ting, som tyckas så upptaga alla platser, att endast få äro öfriga för de lefvande varelser, hvilka dock framför allt borde ega rättighet alt intaga rummens territorium. Louise och hennes man mötte mig med glädjestrålande ögon samt bjertlighet i röst och åtbörder. Han var en vacker, reslig gestalt, med redligbetea uttryckt i sina öppna drag och i sitt okonstlade väsende. Tusen frågor vexlas och besvaras. Eno viss oro märkes dock hos den älskvärda värdinnan, ett lyssnande till något annat Jjud än vännens röst. Ett ljult: Förlåt mig! och hon skyndar in i nästa rum, men återkommer snart med en liten blomstrande, leende flicka på armen. En älsklig liten ljusalf med blonda lockar och hvit klädning, som gerna lemnar sig till dessa ömma smekningar, genom hvilka vi äldre vilja närma barnen till oss och oss till:barnen. Hon log så mildt, hon tog så nätt och varligt i de småsaker af ringar, kedjor ete., hvilka såsom nya föremål ådrogo sig bennes uppmärksamhet, men hviika bon tycktes begripa ej voro hennes leksaker. Mellan far och mor gick hon lull och då den anmärkningen af mig gjordes: men den lilla är ju redån ett år, kan hon inte då gå riktigt?, — svarade Louise: Jag har alltid haft i minne gamle assessor C—s satts: Låt barnet krypa innan det skall gå. Många blifva krymplingar,