OO PYMAME? MR EMV ) Imedlertid yttrade bankoutskottet år 1834 i sitt beI tänkande, att det är ,med bankens rörelse oförenligt, att den uppträder såsom vexelsäljare, och att erfarenheten tillräckligt ådagalagt olämpligheten af att Isöka genom några konstlade operationer styra kursen,, samt afstyrkte på grund deraf Biskop Agardhs motion, att banken vid creditivets begagnande skulle säja vexlar med kurs. Om i följd af detta afstyrkande banken icke får sälja sina trattor med kurs, så återstår för den intet annat, än att i stället för silfrets utlemnande till 428 sk. lemna anvisning på sitt creditiv till samma point. Men detta utlemnande af anvisningar på främmande bankier är i sjelfva verket detsamma som att sälja vexlar, med den skillnad blott, att priset är fast, och att affåren göres i banken i stället för på börsen, och banken blir ändå ipso facto vexelsäljare. När imedlertid banken i stället för silfver lemnar sina anvisningar till 498 sk. så gör den i vår tanka en i dubbelt afseende felaktig operation, ty först bortskänker den onödigtvis will köpmannen differencen emellan denna kurspoint och den, hvartill silfret skulle kunna af bonom med för del exporteras, och sedan tvingar den börskurser från en högre point till 128 sk., emedan vä! ingen är så enfaldig att till högre kurs köpa vexlar på börsen, när han kan få anvisning hos banken efter 1928 sk. Oss vill det synas, att detta vore en så konstlad operation att styra kursen, som någonting kan kallas, och skulle gripa vida mera in uti börskursens a vexelbehofvet betingade rörelse, än om banken lät sina vexlar säljas efter en kurs, som endast vore så myc kel lägre än börskursen, att det icke lönade sig att exportera silfver. Vi befara jemväl, att det ifrågavavande utlemnandet af anvisningar efter 498 sk. skulle föranleda alltför starkt anlitande af bankens creditiv. åtminstone långt mer än genom den vexelförsäljning vi omnämnt. Creditivet utgör nu ett maximum af 2 millioner Rdr i silfver eller cirka 6 miliioner m:rk bko. För att fylla hela vexeibehofvet är denna summa utan tvifvel ringa, men deremot säkerligen mera än tillräcklig för att så rida fylla behofvet, att icke kursen stiger till en point, hvarvid silverexport måste inträffa. Afven med ångbåtskommunikationen om sommaren lär svårligen bankens specier kunna med fördel utskeppas under 130 sk. kurs, och på andra tider af året icke under 131 å 432 sk. Bankens operation med sina vexlar till förekommande af silfverexport borde således rätta sig derefter. Detaljberäkningarne i detta afseende äro för öfrigt på detta ställe överflödiga. Genom ett systematiskt opererande med sina vex-l lar skulle i; vår tanka banken, icke blott bafva en vinst, som fullt motsvarade dess egna omkostnader, ! utan hvad mera väsentligt vore, gifva all nödig stadga åt kursen utan några konstlade operationer, och utan att ens b-höfva i betydlig mån, på en gång, anlita sitt ereditiv. Om deremot banken utlemnar anvisningar i stället för silfver efter 128 sk;, så kan den: till de dragna summornas betäckande icke utan uppoffring köpa vexlar, när icke kursen ärunder 128sk.; men erfarenheten visar, att, med ytterst få undantag, kursen efter realisationen icke hållit sig under nämnde point, oe troligtvis icke heller hädanefter kommer att göra det; således är det att förutse, att banken efter denna method sannolikt skulle göra förlust. Om åter det vore rådbegt, att med en så beskaffad styrelseform som vår banlynu har, anförtro åt dess styrelse vexeltransaktioner, derför hyser förf. betänkligheter, och han yttrar derome I alla andra länder — äfven de mest demokra-: tiskt organiserade — är man angelägen att till det vigtiga bestyret med bankoch penningeväsendet utse män af bepröfvad duglighet och erfarenhet för detta värf. Hos oss har man hufvudsakligen blott sörjt för att hvardera af de 4 riksstånden har uti banken sina representanter; Men huru kan man begära att Böndeståndets fullmäktige ) skola förstå sig på bavkoch vexeltransactiorer? Kan man ens vänta att Presteståndets deruti hafva tillbörlig insigt och erfarenhet? Om bland Borgerskapets fionas bildade affärsmän, torde detta vara mera en lycklig träff, än någonting säkert, och hos Ridderskapets och Adelns fullmäktige är man icke berättigad att träffa män, som äga praktisk duglighet för dessa åligganden, äfven om bHland dem, likasom uti de andra stånden, män med kunskaper och skarpsinnighetkunne finnas. Besinnar man dessutom, att valet af fullmäktige, som oftast torde vara motiveradt mera af den för ögonblieket i stånden gällande majoritetens ynnest för individer, än af dessas ådagalagda. insigter och erfarenhet i bankväsendet, och att Hrr Fullmäktige gemenligen af flerfaldiga andra bestyr äro förbindrade ifrån att åt bankens angelägenheter egna synnerlig tid och verksamhet, samt att de i och för denna befattning äro alltför koeppt aflönade, för att sådant i allmänhet kan fordras, så kan det med skäl anses äfventyrkigt, att åt en sålunda sammansatt styrelse öfverlemna transactioner, som förutsätta, icke blott theoretiska insigter i bankoch finansväsendet, utan noggrann praktisk kännedom af allmänna myntoch vexeiförhållanden, tillika med en stadig uppmärksamhet på conjuncturskiften, så inom som utom landet. Fastmer I skulle det i allmänhet tyckas, att för en på omnämndt sätt organiserad Bankstyrelse, en aldrig för strängt begränsad verkningskrets bör utstakas — liknande en I spårväg, hvilken locomotivet måste mekaniskt följa. II detta afseende har det måhända varit af Herrar I Bankofullmäktige ganska visligt handladt, att icke linlåta sig på äfventyret att upptaga och begagna nål got utländskt creditiv, vare sig på ett eller annat sätt. Men å den andra sidan mäste man tålmodigt finna sig uti att kursen oupphörligt vacklar fram och tillbaka, att den vid hvarje tillfällig försämring af handelsoch penninge-conjunctuzernpe stiger till en point, som föranleder export af bankens silfyver, att landets sedelstock derigenom minskas, att den all? männa rörelsen deraf besväras, och att bankstyrelsen till ( förlägenhetens partiella afbjelpande, och till förstärkande Jaf sin metalliska kassa, nödgas tillgripa sådana pala I ee e liativer, .som de sednast afslutade contracterna om silfverleverans, hvilka för aen i förhållanderne oinvigde måste synas förvånande. Det är emedlertid I möjligt, att dessa i ögon fallande verkningar skola 1 föranleda, att nödvändigheten af en förändrad bankstyrelse och af en med bankväsendet i allmänhet mera öfverensstämmande bankrörelse blifver erkänd. r Under en oförsvagad hyllning åt den rådande -ståndsprincipen lär väl ingen väsendtlig förändring af bankstyrelsen vara att förvänta; men vi hafva dock Ad LAK LÖPA IA 0 a