Aftonbladet – 27 april 1844, sida 3

nes milda, men något bleka drag, då hon straxt derpå yttrade: Plåt au bon Dieu, que vous eussiez dit la veritl Och vi kommo nu till klostrets trädgård, som prunkade med brokigt skimrande blomstersängar och de herrligaste fruktträd af alla slag. — Jag frågade då min unga följeslagerska, om hon icke någon gång fann sitt Nf nog enformigt och sitt kall alltför mödosamt, men hon försäkrade mig med det mest rörande uttryck af glad försakelse, att hon ej ville utbyta sitt närvarande lefnadssätt mot alla verldens skatter. Hon berättade, med en så innerlig känsla al fromhet och förnöjsamhet, huru lycklig hon fann sig att få dela sin tid mellan sin himmelske brudgum och de olycklige, hvilkas bispringande utgjorde hennes högsta sällhet, att då jag så, mellan doftande blomsterparterrer vandrade vid bennes sida, tyckte jag mig kringsväfvad af en helig flägt. Då jag slutligen tog afsked af detta älskliga väsende, bröt hon en hvit törnros och gaf mig den: blomman är ännu icke vissnad, der blomstrar lika skön och frisk, som då jag fick den — uti mitt minnes rosengårdar. — 4. R. C—m. a SL ene — Envcgelska tidningar berätta den ovanlisa händelsen, att en borgare i London, bokhandlaren Thomas Legg, nyligen underkastat sig en plikt af nära 3000 rdr bko, heldre än att mottaga dei både indrägiga och ansedda sheriffsembetet i City, hvilket deremte ofia skaffar sin innehafvere en baronetstitel. Då herr Legg hörde, att den plikt han erlagt skulle onvändas till iorättande af en fattigskola, gaf han denna utom dess en betydlig summa, — ETT stORT UNDERVERK har nyligen tilldragit sig någorstädes, berättar en tysk tidning. En man hade en stum bustru, med hvilken han lefde mycket lycklig. En dag, då han var frånvarande, kom elden ös i hans hus, hvarvid hustrun blef så förskräckt, att hon återfick målet. Mannen kom hem innan elden var släckt, hans hustru sprang horom glad till mötes och ropade: Jag talar, jag talar! Mannen teg — han hade af förskräckelse förlorat förmågan att tala.