Aftonbladet – 27 april 1844, sida 1

UTRIKES. FRANERIKE. Deputeradekammarens session den 44 April var stormigare än man på länge minnes någon. Det hade nemligen blifvit upptäckt, att de af ministeren lIemnade dokumenterna rörande Otaheitiska frågan icke voro fullständiga, och att just de fattades, som borde kunna bäst upplysa om rätta anledningarna till amiral Dupetit-Thouars handlingssätt. Hrr Billault, Berryer, Odillon-Barrot, m. 1., yrkade derföre att alla handlingarne måste framlemnas och synnerligast amiralens sista depecher. Dessa måtte äfven innehålla högst vigtiga upplysningar, emedan den adjutant, som öfverbringat dem, hålles så att säga arresterad, så att han ej får kommunicera sig med någon, och blott under uppsigt tala vid sina egna anhöriga. Hr Guizot undskylide sig med, att det aldrig varit brukligt att meddela Kammaren alla depecherna angående detaljerna af ett mål, utan blott de, som tillräckligt upplyste angående hufvudsaken. Han, som i en föregående session försäkrat, att regeringen icke ägde andra papper, medgaf nu, att han innehade åtskilliga; och detta gaf Hr Ledru-Rollin anledning att bårdt anfalla Hr Guizot. Talaren jemförde förhållandet vid dylika sakers behandling af engelska Underhuset: huru det till och med förordnade en kommitte till handläggningarnes granskning, samt lät muntligen höra vittnen, om sådant behöldes för sakens utredning, 0. sv. Han beskyllde Hr Guizot för att kompromettera franska marinens anseende och franska flaggans ära, samt förklarade, att ministeren i sitt förhållande till Kammaren hvarken visade uppriktighet eller rättsinnighet. Detta yttrande ådrog Hr Ledru-Rollin en tillrättavisning af Kammarens president. Oppositionsbladen äro ovanligt stränga i sina omdömen öfver detta ministerens beteend2, och saken troddes komma att i en annan session åter upptagas, samt fråga uppstå om att ställa Hr Guizot under åtal. Ifrån Oceanien låta underrättelserna icke tillfredsställande. Den dervarande franska kolonien kämpar förgäfves mot klimat och jordmån och synes icke kunna hoppas att göra Marqnesas-öarnas klippor fruktbara. Den största ön delas af en så hög klipprygg, att kommunikation till lands emellan begge hälfterna är Omöjlig. Sidozrenarne, som utgå till hafvet, bilda helt trånga och sällan tre lieues långa dalar, och väganläggningar äro omöjliga. Växtligheten är väl yppigz, men mycket enormig. Villebråd finnes ej. Näringsmedien äro Cocosnötter, bananas, svin och litet fjäderfö. Innevånarne äro slusgare, snålare och argare än på andra Söäderhafs-öar. Missionärerne hafva ej kunnat uträtta mycket, och franska herraväldet sy