Aftonbladet – 26 april 1844, sida 3

TILANDADR ÄvINEN. — EN DUELL I FÖRENTA STATERNA. En due mellan två tjugvåriga ynglingar bar nyligen egt ru: nära Washington, som väckt stort uppseende, och or hvilken amerikanska tidningar meddela följande ur derrättelser: Den 45 Febr på morgonen sade en her Cochran, i närvaro af två eller tre af herr Mays vän ner, att han ansåg denne för en pultron. Vännern framburo genast detta yttrande till May, som p middagen låt uppmana Cochran att återtaga sina or och bedja om ursäkt. Denne nekade, sedan han råd gjort med sina vänner; men öfverenskom i stället at träffa May följande morgon vid ett värdshus på grär sen af Virginien. Hit axkom först Cochran, med si sekundant samt en läkare, och kort derefter May, å! följd af tvänne personer, hvilka hade samma befat ningar. Sedan den förre erbållit en formlig utmt ning och antagit den, uppsattes skritligen vilkore för duellen, hvilka voro: att vapnen skulle vara re felbössor och afståndet femtio steg; bössan skul! hållas med kolfven mot axe!n, men mynningen mc marken, sekundanterne då fråga: äro herrarne fär diga? hvardera af duellanterne derpå svara färdig, ordet fyr uttalas, och mynningen dervid höjas. Se dan skulle skotten lossas mellan orden ,ett, tu, tre håll, hvarken före ett eller efter håll. Klockan nio anlände allesammans till den utsta kade platsen, der sekundanterne ånyo, men fåfängt försökte avt åstadkomma en försoning. Afståndet ut mättes, hvarefter Cochran, enligt sin vana gnoland på visstumpar, och May intogo sina platser. Vid de öfverenskomna frågan svarade båda med lugn oc klar röst färdig, och vid ordet bett sköto båda Cochran likväl en sekund efter May. May var oska dad; men efter ett ögonblick släppte Cochran bössa och föll tungt och långsamt baklänges till marken Kulan hade träffat honom vid hårfästet, och en de af bjernan stack fram ur såret. Man trodde honon först vara död, hvarför May uppmanades att genas fly, hvilket han eterkom. Sedan Cochrans vagn blif vit hemtad, fördes han till Washington och dog de först på söndagsmorgonen, sedan man förgäfves sökt brioga den delen af hjernan, som trängt ut, i sit rätta läge. — Afven sekundanterne hafva sedermersc tagit till flykten. — EN DverG. Annandag påsk blef en i London vistande amerikansk dverg, kallad general Tom Thumb (Tomas Tummeliten) förestäld på hofvet. Hans framställning af Napoleon väckte mycken munterhet; derpå föreställde han åtskilliga grekiska statyer och slutligen dansade generalen samt afsjöng flera af sina favoritvisor. H. M. Drottningen förärade generalen en präktig souvenir af perlemor, infattadt med guld och ädla stenar samt en vacker blyertsstift med begynnels2bokstäfverna till hans namn. Då dvergen på eftermiddagen lät se sig i ,Egyptian Hall, var herigen af Wellington närvarande. Generalen imiterade i detta ögonblick Napoleon, sittande tankfull på 5:t Helena, och då hertigen frågade honom hvad han äekte på, svarade han: På den förlorade bataljen vid Waterloo. Hertigen tog dvergen på sina arnar, gjorde honom flera frågor, samt gaf honom vid ortgåendet en present.