Aftonbladet – 25 april 1844, sida 2

PORNO Mv OSA WEASM MMA MEMRSIDNHEARS UFA CTt ANT Summa Bko Rdr 4,009,249: 42, 40. v UR ETT BREF FRÅN SKÅNE. Lund den 42 April. --På det du icke oftare med skäl må kunna beklaga dig öfver min sparsamhet i meddelande af provinsnyheter, så griper jag mig nu an och bjuder på hvad huset förmår. Höfligheten fordrar, att jag först omnämner, hvad som: kan angå de högre notabiliteterna. Vår beskedlige landshöfding hade den fromma omtanken, att medelst kungörelse sammankalla länets prester till trohetsedens afläggande, och iörständigade dem äfven att anlägga sorgdrägt. Händelsen förde mig till prostgården just då kungörelsen nyss ankommit, och jag föll i förundran öfver att se så väl gamle prosten, som prostin-nan badande i tårar. Jag befarade att någon familjeolycka drabbat dem, och var redan betänkt på att framlägga några tröstegrunder, då gamle prosten hof upp sin röst och sade: så har då Herren kallat bort vår bjertligt älskade och vördade biskop, och skänkt honom den lön, som hans ädla hjerta så väl förtjente. Hvad, utropade jag, är biskop Faxe död? Val vet jag, att han längre tid varit sjuk och till och med utan hopp, men att han var död visste jag icke. Icke heller jag, svarade prosten, och sorgebref har jag, icke fått, men de glömma så lätt en gammal prest på landet ; imedlertid finner jag af landshöfdingens kungörelse, att så är, och att tjensterna blifvit förenade, ty i kungörelsen har han kallat oss prester att aflägga ed. Jag fann icke skälet så fullt bevisande, och lyckades äfven att efter en stund ingifva prostfar någothopp om, att den hederlige biskopen väl ännu kunde vara vid lif. Lyckligtvis ankom domkapitlets cirkulär tidigt nog för att freda den laglydige prosten från att resa 3 mil för edens afläggande inför landshöfdingen. Nu. skulle du kanhända tycka, att kapitlet om landshöfdingen vore tillräckligt aftandladt. Ingalunda, säger bland andra notabiliteter äfven den i ordenshistorien odödlige professor Schröder i Upsala. Några bönder på Malmö slätt lära ha fallit öfver hr. landshöfdingen med de kinkiga frågorna: hvarföre äro icke vi uppmanade att sörja vår Kung? Hvarföre få vi icke aflägga trohetseden m. m.? Frågorna voro, som du ser, beniga att på ett tillfredställande sätt besvara, helst som landskansliet icke är portativt och: nödiga handlingar således icke voro att tillgå. Hvad gjorde då vår landshöfding? Jo, det förmäles, att han genast omfattade tillfället att tropligtigst skrifva till Kongl. Maj:t och anmäla den ömtåliga frågan till besvarande, och detta i så bevekande ordalag, att högst densamme icke fann rådligt att förneka bönderne i Malmöhus län hvarken att sörja eller att aflägga trohetsed. Kom. så en anmodan till presterne, att allmogen skulle Söndagen den 44 aflägga denna ed. Det der. ordet allmogen är ett besynnerligt ord: Min prost, som jag förut omnämnt, kom denna gång till mig med ett anlete, som väl var mindre sorgmodigt, än då jag sist såg honom, men i hvilket stora bekymmer voro målade. Jag kommer nu, yttrade han, för att förfråga mig i en högst vigtig sak. Nådig landshöfdingen har hedrat oss prester. med det uppdraget, att Söndagen den 14 taga trohetseden -af allmogen. Jag tycker mig visst finna, att ingen bör få aflägga den. eden, som icke är konfirmerad, men hur tycker. hr (lagmanonnen t. ex.) att jag skall göra med qvinfolken? Derpå skall jag genast svara, sade jag, sem hr prosten först svarat mig på den frågan: räknas böndernas hustrur, döttrar och pigor: till allmogen eller till någon annan klass? Det foller af sig sjelf, att de räknas till allmogen, inföll prosten. Nå, sade jag, då faller det äfven-af sig sjelf, att alla skola svärja. Detta fann äfven prosten, och nu återstod inga andra betänkligheter än den, huru han skulle kunna uppläsa eden så högt, att alla hörde hvarje ord deruti. Men detta bekymmer undanröjde jag på så sätt, att jag rådde honom att låta dem svärja i flera afdelningar, helst som icke, alla på en gång kunde inställa sig, utan den ena truppen väl måste begifva sig till. kyrkan, sen den andra truppen kommit: bem att vakta husen. Du må tro det blef en tystnad och en förvåning i kyrkan, då landshöfdingens: kungörelse om edens afläggante upplästes från predik-stolen påskdagen. På kyrkovellen blef jag vittne till ett samtal mellan några bönder. Det är en hederlig Kung vi fått, sade en gammal man, han försmår: icke oss fattiga bönder, utan anser oss som andra men-niskor och låter oss aflägga trohetseden. Åb, svarade en annan, det ligger något derunder. Sådant har aldrig varit brukligt sen Gustaf TII gjorde regementsförändringen 1772, — det betyder väl att han ensam vill styra landet. Nej, sade en tredje, jag vet hvad det betyder; för om det blir krig, få vi alla. gå med som svärja på Söndag. Då blir jag hemma på Söndag, sade den andra bonden. ,Jag likasån, sade den tredje, och den förste var icke starkarei sin tro än att han förenade sig med de andre värde talarne. Nå, Gudskelof, tänkte jag, så kan gamle prosten på det sättet slippa för mycket bestyr med edens tagande. I går kom min gamie prost åter till mig för att meddela mig nyheter. Vi ba nu, sade han, fått. en vink om hvilka som bli våra riksdagsmän. :Reuterdal och: Thomander stå i främsta rummen. Jag ville annars icke gerna kalla på dem, ty jag tyckte aldrig om deras artiklar i Qvartalskriften. De gjorde narr åt sjelfva grefve Salza, och mot öfverheten skall man aldrig sätta sig opp. De två andre riksdagsmännen äro Hallbeck och Berlin eller Berling, jag kommer icke rätt ibåg namnet på den siste, ty jag bar så svagt minne, men jag tänker på min gamle. Berlinervagn, och så letar jag mig någorlunda fram. Det var en förträfflig kommunikation, sade SUNE RER EERO IEEE SP NER EES SSE TAKET SK DENS SEA