Aftonbladet – 23 april 1844, sida 2

der denna själsspänning — då plötsligt klockan började slå. Häftigt fattade Holmers paketet ....! Det var en vacker OÖktobermorgon. Solen; hvilken ändtligen befriat sig från en här af moln, nedstrålade så vänligt och varmt, att man nästan kunde tro det vara en sommardag. Klockan slog nio i Catharina torn. ,Sofver Hr Holmer ännu? sade vår vän Berg, som, trogen gårdagens löfte, kommit att hemta den älskade anförvandten: — i det han vänligt besvarade välgångsorden, som från den gamla trotjenarinnan Beatas läppar strömmade i rikt mått. Herrn har, helt säkert, varit uppe hela natten igen, som han brukar,, menade denna, ty jag har sett ljus brinna i hans läskammare. Ni har då icke talt vid honom i dag?n Han har, en gång för alla, strängt förbjudit mig, att störa honom, fortfor gumman pratsamt. Frukosten har jag, som vanligt, satt i rummet bredvid. Men om herrn ginge upp, skulle visst husbonden ej tycka illa varal Jag skall så göra, kära Beatal sade den unge mannen: och, nickande ett god morgon åt tjenarinnan, var han med några språng uppför trappan och öppnade dörrn till Holmers kammare. Berg blickade på den gaxmle, som satt orörlig i ländstolen och höll det märkvärdiga paketet framför sig. Minnet af bans berättelse om fadren sväfvade för hans själ, och med en dyster aning närmade han sig gubben. Efter en stv.dt ntropade han med bruten stämma: död! död! Annu ett offer för svärmeriet! Derpå fattade ban de olycksbringande papperen och antände dem vid lampans ännu brinnande låga. Det mörka uttryck, som sväfvat kring den afidnes mund, försvann vid denna handling och nletet blef åter lugnt. Rofgirigt förtärde flammorna paketet och snart återstodaf detsamma ndast — en hand full aska! (Slut.)