Aftonbladet – 23 april 1844, sida 2

ken. — Afskedets stund skulle nu nalkas, och re. dan bidade utanför porten den vagn, som borde föra de tu till det nya hemmet. Detsamm: var väl närbeläget den gamle, men det var än då med djup rörelse, som Hedvig tänkte på skiljs messan från den så älskade. Afven denne va! skakad. Barn, sade han slutligen, barn, så får det ic ke vara! Gubben bör ej drypa malört i el glädjebägare. Gå! gå! I morgon se vi hvarandr: åter. Du, min son, kommer ju och hämtar mig som du lofvat, till frukost hos dig? i Ja, ja! — Farväl då fader! svarade Berg. An nu en gång, tack för den ljufva gåfva ni lemna mig. — Farvällp Ett ord! och Holmer förde honom åsido. On en half timmsap, fortfor han, bryter jag det pa ket, som min faders död förbindrade mig at öppna. Afven för mig är denna dag en glädje dag, och den skall blifva en morgonrodnad fö bela jorden! Ske dig fader, som du tror, sade Berg vän ligt, klokt undviksnde hvarje invändning mot de: öfverspända gamle. God natt! God natt, morfarl och med en perletår på kinden, slöt Hedvig sig ännu en gång mot han bröst. Snart förrådde det dånande ljudet af den hä danrullande vagnen för Holmer, att de båda, ho. nom så kära, hade aflägsnat sig. Jag är då ensaml mumlade han sakta och lade handen på pannan. Nu till verketlb Här. vid fattade han en lampa och gick, med mrästar ungdomliga steg, till sitt studer-rum. Sedan han fällt en nästan ängslig blick på sin klocka, öppnade ban hastigt en byrå och framtog ur ett lönnrum det ofta omnämnda paketet. Nu nedsatte han lampan på bordet och kastade sig sjelf i en ländstol, under orolig väntan bidande den vigtiga timman. En kort stund förflöt un