Aftonbladet – 23 april 1844, sida 2

Men ett måste du lofva mig. Och det är?) Att brölloppet skall bli den 415 Oktober ! Så skedde det äfven. Nämnde dag strömmade en talrik folkmassa, i brokigt hvimmel, ut och in i det Holmerska huset, för att, enligt den hos oss besynnerliga seden, begapa bruden. Of verallt hörde man hennes skönhet beprisas! Ja, i sanning, sade en jovialisk yngling, med svart pelsmössa kring de bruna lockarne, det var en rigtig sötungel, En engel, i materiens band, menar du väln, mumlade kamraten, en lång, glåmig figur. Ack! Lycksalig den, vid hennes sida Fick genom lifvets öcken gål Vore ej Berg en så förbannadt präktig pojke, så skulle jag nästan kunna afundas honomp, återtog den andre, antändande en förträfflig trabucos, och, med synnerligt välbehag rökande densamme. Han kunde dock, tycker jag, hedrat oss, sina gamla bekanta med en bjudningp . ---Liksom han skulle kunna ana att vi anländt till hufvudstaden i dag. Br! dumt sagt! Längre fram skola vi helsa på, och då skall du få se, buru bjertligt vi blifva emottagna. Nu återstår endast att vi på Norges vapen, Enigheten, eller hvilken källare du behagar, gå och tömma ett glas vin för den redlige vännen Berg. Och för bans tjusande, himmelskt sköna brud! inföll den andra häftigt. Det förstås. Men framåt nul Och arm i arm aflägsnade sig de båda talarne. Innan kort följde de andra församlade exemplet, och snart utvisade endast de upplyste fönsterna att en högtid firades i den Holmerska boningen. Småningom aftroppade äfven gästerna. Framför den silfverlockige morfadren, knäböjde, dubbelt skön i sin intagande drägt, den unga bruden, ömt betraktad af den kärleksdruckne ma