som använde skänken till befråmjandet af sina ne driga planer! — O nej! bättre är det då nu. Den åldrige satt en stund liksom skakad af den andres tal. Behåll er tanke,, sade han slutligen, jag bebåller min! — Himlen skall styra allt till det bästa. — Men någon kommer.n Det är mamsell Hedvig! Jag känner igen hennes gång, ropade Berg hältigt och ryckte en metallstake med ett brinnande ljus från bordet och ilade mot den ankommande. Smiåleende skådade Holmer efter den unge mannen, Omkring ett halft år derefter, en Aprilqväll, rullade genom Stockholms gator diligensen från Upsala. Vid Kastenhoff stannade densamme och den ena passageraren efter den andra steg ut. Ibland de resande sågs en ung, vacker man med knollriga lockar. — Det var vår gamla vän, nu mera filosofie magistern, Erik Berg. Sedan han fått sin koffert och sin nattsäck packade på en bärares starka skuldror, begat han sig ut att uppleta ett logis, hvilket han snart fann. Efter en stunds hvila och diverse puttsning, begaf han sig ut. Det var en herrlig afton och gatorne hvimlade a! tusentals fotgångare. Grubblande gick Berg framåt. Det är nu sex månader sedan jag såg hennev, talade han tankfullt med sig sjelf; sex månader! — På denna tid förgäter man mycket. Nåväl! i morgon skall jag veta, Om jag är älskad eller ej. Men hvarför då? Bittre att redan i qvållp..: Och med hastiga steg skyndade han vesterlånggatan framåt, öfver jerntorget och slussen, och