hvem af oss som har rätt. Om ett år är den stora dagen inne för mig, vi få då sel — Jag har lidit mycket, fortfor han, min maka bortrycktes ifrån mig, min dotter föll äfven ett rof för härjaren; men jag har aldrig knotat deröfver, ty jag vet, att Gud utvalt mig att sprida mycket sodt på denna jord! — Ja, ja, min far! och han blickade svärmiskt omkring sig, ditt testamente skall jag ärligt förvaltan... Och ni, afbröt den unge mannen, ni har väl sjelf sysselsatt er med alchymien?, pIcke praktiskt,, sade den gamle. v,Endast någon gång har jag egnat min tid till genomläsningen af de bästa arbeten i denna vetenskap., Besynpnerligt!, Hvarföre? Jag är ju redan säker på min sak att forska vidare, det vore att fresta Gud! Men om ni skulle lyckas, säg mig hvad men: niskoslärtet vunne deraf? Hvilken frågal, svarade Holmer. Jorden skul: le ej mer vara ett hem för qval och nöd; gul det, som der uträttar allt, blef icke vissa indivi der förbehållet, under det att andra försmäkta uselhet.n Ni misstar er, sade Berg hastigt. Förbållan det blefve blott värre än det nu är. Kunde hva och en göra denna metall, upphörde ju densam:mas värde, som mynt betraktad. Behölle ni åter bemligheten, så gjorde ni er derigenom till er jordisk gud. Säkert skulle ni uträtta mycke! godt, men säkerligen mera ondt; ty menniska äl menniska, och således lätt bedragen. Och efte: er död, då konsten kommit i annans hand, är n säker på att eder efterträdare skulle vara värdig ert förtroende? Antag att det vore en niding