Aftonbladet – 20 april 1844, sida 2

Härvid lemnade mig gumman, sakta smygande sig ur rommet. Mitt första göromål, sedan jag blifvit fullkomligt återställd, var att läsa det bref, som min far i dödsstunden gifvit mig. Det var skrifvet vid samma tid, som jag ankom. Här är detl Vid dessa ord framtog berättaren ett af ålder gulnadt papper, och läste, som följer: Den 145 Oktober. ,Du kommer ej än, min son! — Ack! hvarföre dröjer du i denna dyrbara stund? Har ej milt sista bref kommit dig tillhanda, eller har någon olycka händt dig? Må det icke vara sål Jax har hunnit mitt mål; tolf års mödosamma stunder hafva slutligen burit frukt. Ja, det är ej mera någon dröm, det är fullkomlig sanning! Om några minuter har jag fått det pris, hvarefter så många, stora män sträfvade. Himlen vareloll — Efter hundrade upprepade och åter upprepade försök bade jag hunnit så Jångt, som den menskda det hela, fordrades att finna det rätta, gunstiga ögonblicket. Genom fördubblad ihärdighet fann jag äfven detsamma. Jag tillskref Gå dig ochfunderrättade om den lyckliga utgången. Dock, för att kröna allt, skulle de bemliga makterna lemnas i ostörd ro. Jag förseglade således mina anteckningar, för att på den bestämda tiden öppns dem — fullkomnade! Jag hoppas ej mer, jag är viss på ett afgörande resultat. — Men mina bemödanden hafva utmattat mig, och jag känner nu. att den svaga kroppen endast med svårighet kar återhålla själen. Jag förmår ej föra pennan — min hand darrar då jag nedskrifver detta. Men