Aftonbladet – 20 april 1844, sida 2

fullbordan; ty måste hvar och en förnuftig mennisk: kunna inse, att detta är att på det grymmaste sät kränka menniskans rättigheter. Men det är en gam mal vanlig sak, att så länge de utan motstånd kunn: handla med de så kallade simpla eller sämre (ehurt vi alla skulle vara lika), så försöka de endast at förtrycka och förfölja, och lära troligen ej upphöra förrän folket sjelf börjar inse sitt elände och med vålc utkräfver sina frånröfvade rättigheter. Här i Paris hade mästarne, för någon tid sedan tillsammanspunnit, att arbetarne måste vara försedde med bok, som erhölls i polisen: denna skulle inlemna: hos mästaren, då arbetaren började. Ville nu ej arbeta ren låte sig nöja med hvad mästaren behagade göra utan kom i en liten tvist (som icke sällan förefaller då man vill hafva sin rätt), inskref mästaren i bo ker, alt det var en elak man eller dålig arbetare o.s.v. Kom han nu till en annan, så måste boker visas, och hur det skulle gå, kan hvar och en tänk? sig. Nu beslöto alla arbetarne (få undantagna, son annars ej kunde få något ordentligt ställe, nemliger dåliga arbetare och dylik karakter), att ej arbeta och i 3 månaders tid spatserade flera tusende. Pen ningar tillsändes dem från London, Hamburg, Berlii och flere andra städer. Åndtligen obelåtne med sin: bokarbetare, måste mästarne nedlägga sina påstående! och antaga arbete som förut. Så eniga kunna gesäl ler vara här, fast det ej finnes något herberge. Bästa Broder! Du måste ursäkta, att jag upptage hela brefvet med politiska saker, men som grundel dertill ligger i sjelfva bjertat, måste det vara det för sta; det öfriga, hvad jag skulle säga dig, hoppas ja; att du sjelf kommer att få se. Jag har derföre e vidare att berätta, men beder dig om min helsning när du skrifver hem. an