Aftonbladet – 20 april 1844, sida 1

kat någon af huvsfolköt. Med handen på låset, stod jag en stund obeslutsam, men öppnade slutKgen! dörren. a. Vid skenet af ett brinnande ljus satt min fader, med ryggen vänd åt mig, som jag tyckte, sysselsatt medatt skrifva. Förvånad öfver, att min ankomst ej väckt hönom ur hans begrundande, gick Jag närmare. — Snart stod jag tätt framför bonom: Med venstra handen lagd öfver ögonen satt den älskade, fullkomligt orörlig; den högra handen, som höll en penna, hvilade lätt på en mängd af papper. i pHan sofver,, hviskade jag sakta, och jag vill ej väcka: honom.y Så sakta som möjligt, nedsatte jag mig vid hans sida. . Under väntan på hans uppvaknande fattade jag några af!de på bordet kringströdda bladen, som för det. mesta bestodo afalchymistiska. uträkningar. Ett sorgfälligt ombundet paket fästade min serskilda uppmärksamhet. vÅLlt uppbrylas den femtonde Oktober, klockan tolf på nattenn, hade min far, med stora, prydliga bokstäfver skrifvit på detsamma: Klockan tolf! — Jag blickade på det åldriga vägguret, hvars visare pekade på fem mivuter till toif. — Borde jag. väcka min far-eller ej? — Förvånad, så väl af de mystiska orden på paketet, som att den vigtiga stunden var så nära, satt jag eftertänksam: En rörelse från den sofvande väckte mig derur. — Med våldsam hältighet reste sig min far der ifrån stolen och stirrade, med sväfvande blickar, rundtömkring rummet. Min son! mumlade han, med ett skarpt uttryck, du här? — — Läs dettar, fortfor han, med