Aftonbladet – 20 april 1844, sida 1

ALCHYMISTEN. ) AF C. F. A Min far,, började Holmer, var en ädel och rättskaffens prestman. Fattig komminister lemnade han åt mig all den upplostran, som stod i hans makt. Min mor,, rösten darrade märkbart hos talaren, var en af dessa Guds-sköna uppenbarelser, om hvilka man med skäl kan fråga: tillhöra de himmelen eller jorden? Vid åtta års ålder miste jag henne, och dock sväfvar ännu i denna stunden hennes bulda bild, som då, framför mig. Ack!.huru hon dyrkade mig; huru jag dyrkade henne. , Men jag fortfär. Sedan :min moders död antog min fars karakter ett drag af djup dysterhet, förut hos honom ovanligt. Den fordna vänligheten var nu försvunnen; den graflades på samma gång som min mor. Från början af sitt lif hade min far kämpat med nöd och bekymmer. Ett armodets bärn, hvars sinne oupphörligt sträfvade och trånade efter att tillfredställas med studier, hade han småningom hunnit till akademien. Här trodde han sig ändtligen hafva hunnit det efterlängtade målet och boppades nu på en ljusare framtid. Men detta hopp försvann snart! Blottad på alla medel. att fortsätta sin väg på den lärda banan, måste han besluta sig att antaga kondition såsom informator hos en rik grefve :P på Hjelmvik. Grefven, en af dessa högvälborne svampar, som med stolthet och högfärd söka förgylla den mer än ansenliga portion af dumhet, som blifvit dem tilldelad, förbittrade med sina 4 S2 ÅA. B. 22 90.