Aftonbladet – 20 april 1844, sida 1

anmärkningar och sin behandling min faders från allt kryperi rena sinne; redan nog nedstämdt genom den dagliga sysselsättningen att i ett par fårhufvade pojkar, den älskvärde fadrens värdiga söner, inpregla några frön till odling. Troligtvis hade min far ej länge stått ut med att fortsätta detta sående på hälleberget, om icke en vänlig stråle skingrat den natt, som hittills omtöcknat hans själ. Grefve Ps syster, hvilken dött vid denna tid såsom enka efter en fattig men tapper militär hade åt brodern lemnat det käraste hon egde, sin dotter Fanny. Från det ögonblick hon anlände till slottet, började min far en ny tideräkving. Stilla och tålig fördrog han nu de grefliga förolämpningarne ock sina lärjungars råhet. Han älskade! Och den bly: ga blomman, ett huldt, skönt och fromt englabarn bemött med frånstötande köld af sina slägtingar lutade sig snart förtroligt till den ende, som öm made för henne, och slutade med att älska ho. nom tillbakal Dock, jag vill vara kort! De svuro hvarandr: en evig kärlek och min far beslöt, att ännu el gång pröfva ödet, samt skiljde sig i denn afsig från sin plats och begaf sig till Upsala; der hal prestvigdes. Efter. fyra års sträfvan hade hal vunnit sin önskan: lyckan, er än vanligt blid hade uppfyllt: hans brinnande böner. Han er höll en komministratur på landet. Nu ilade har till den:älskade, som troget väntade horom oc snart förenade sitt öde med hans. Att den högborna slägten rasade öfver denn: mesallians förstår sig, men hvad frågade de säll: derefter? Det glada paret smålog blott deråt Så förflöto nio år, då min inor dog!