delbart ämne? Huru kan ni bestämdt säga det? Hvem vet huru länge det: dröjer förrän det sönderdelas! — Verldens ynglingaålder skall en gång försvinna för mannaåldern; densansade och lugna.r ,Hvad förmultnadt är skall ramla Och det friska, nya, vexa Upp utur förstörelsen! deklamerade Berg. pMisstyd ej dessa ord, utan öfvertänk dem! blef svaret. Det friska, nya, hvarifrån kommer då det? Ett af stormen splittradt träd kan ju åter skjuta nya skott; hvarifrån komma då dessa? Jo, de äro foster af den gamla, återlifvade kraften! — Allt underkasten j ert förstånd, och j liknen den lärjunge, som ej öfvertygades innan han sig och kände. — Nå väll kunnen j med det prisade förståndet bevisa vänskapen? Nej! — Kärleken då? — Nej! JI måsten tro på densamme, och hvad på jorden uppväger dessa båda? — Ni bör, enligt naturens lagar, lefva längre än jag; ert öga skall se en kamp med tro och otro..s Meo, afbröt han, förlåt mig! Ett angeläget ärende kallar mig bort. Vill ni göra mig äran af ett besök, så är här mitt adresskort, farvälls — Och de åtskiljdes båda. Klockorna talade med sina koppartungor genom rymden, den följande dagen, som var en söndags — Allt var så fridfullt lugnt. — I Storkyrkan voro redan de flesta bänkar upptagna och folket trängdes med hvarann på gångarne. — Wallin predikade! — Njutande, på en gång, af den oförgätlige predikantens deklamation och af de berrliga orden, stod vår unge vän från bokauktionskammaren bland den böljande menniskomassan. — Nu slutade predikan och gudsmannen lemnade predikstolen. Slutpsalmens toner strömmade